fredag 6 december 2013

FRA, NSA och Ryssland



Nu tror SVTs journalist, Fredrik Laurin, att han gjort ett sk scoop. Det har han knappast.
Det är inget nytt att FRA bevakar Ryssland. Det har Sverige/FRA gjort länge och det har även med största sannolikhet hela tiden skett i ett utbyte med USA. Ett gammalt exempel är DC3:an som Sovjetunionen sköt ner på 50-talet. Sverige och FRA fick teknisk utrustning från USA i utbyte mot det material som den svenska tekniska spaningen genererade. Sannolikt fick man även amerikanskt spaningsmaterial i utbyte.
Att FRA skall spana på Ryssland anser jag som självklart. Det är FRAs förbannade skyldighet. Vi måste ha koll på vad vår mest närliggande stormakt håller på med. Att vi därmed får spaningsmaterial som är värdefullt bytesobjekt är även det en självklarhet. Det är bara vänster- och vissa miljöpartister som inte fattar det. Vår underrättelsetjänst kan dock inte vara allomstädes närvarande och vi har intressen i delar av värden där vi har små möjligheter att ha 100% koll, t ex Mellanöstern och Afghanistan etc. Dessutom är det, för den som tänker efter, värdefullt att få en kompletterande bild från en annan källa för oss även i områden där vi kanske har viss underrättelseverksamhet, precis som det för t ex USA är bra med en ”second source” vad gäller förhållandena i Ryssland. Ingen tror väl t ex att USA inte bevakar Ryssland för att vi gör det åt dom!!
Detta vet i princip alla, i synnerhet våra toppolitiker, i alliansen såväl som i oppositionen. Låter det på något annat sätt så är det bara politisk retorik på samma sätt som i NATO-frågan.

Man ”ylar” om att vi inte är neutrala. Sveriges officiella hållning har dock aldrig varit strikt neutralitet, inte sedan andra världskriget. Målsättningen har varit att vara alliansfria för att i ett eventuellt krig kunna vara neutrala. Det är en annan sak. Numera har vi ju förpliktelser genom vårt medlemskap i EU och försvarssammarbete inom Norden, som gör att även alliansfriheten snarast är ett minne blott. Att vi inte är medlemmar i NATO är numera en rent teknisk fråga för att den politiska retoriken inte skall behöva göra för tvära kast. Vi deltar mer i NATO-samarbetet än vad många NATO-medlemmar gör och det vore väldigt klokt att bli medlem även rent formellt. Detta är min högst personliga åsikt.
En intressant, troligen oavsiktlig, felsägning kunde höras i gårdagens TV-nyheter. Det lät ungefär så här: ”Sverige har åt USA spionerat på USAs arvfiende Ryssland”. Ryssland kan inte anses vara USAs arvfiende, de har aldrig varit i krig (borträknat det kalla kriget då) och USA och Sovjetunionen har däremot faktiskt varit allierade, under andra världskriget. Däremot kan man gott säga att Ryssland är vår, Sveriges, arvfiende.

En fråga som anses viktig av vissa förståsigpåare som är huruvida, utbytet skett med svenskt material som vi insamlat för egen del och som vi därefter delat med oss av, eller om det skett på uppdrag av USA. Skillnaden torde vara mycket mindre än man i förstone tror. Här följer ett hypotetiskt men tämligen rimligt resonemang. Antag att man i en diskussion mellan NSA och FRA från NSA får frågan, vad vet ni om X. Det rimliga svaret kan då vara att vi har inget just nu, men vi får väl åka hem å kolla vad vi kan få fram. Den svenska delegationen resonerar internt då ungefär som så. Hmm, X det kanske vi skulle titta på, det påverkar ju även oss. OSV. Detta förenklade resonemang visar att diskussionen om det sker på uppdrag eller inte, tämligen snabbt blir rena hårklyverier.

torsdag 5 december 2013

Marodörerna på P1-morgon



Sedan urminnes tid, ja i alla fall sedan början på 1970-talet har jag varje morgon lyssnat på P1. Programupplägget har varit lite olika men i stort sett följt samma mönster. Före kl 0600 en morgonandakt, därefter en sjörapport och så nyheter kl 0600. Efter nyheterna lite kommentarer, nya nyheter kl 0630, på senare tid därefter ekonomi- och vetenskapsnyheter, lite mer kommentarer, en andra andakt, numera tanka för dagen som i stort sett kan vara vad som helst, en landrapport och så nyheter kl 0700. Så rullar det på.

Det som är mer och mer tydligt är att radiomedarbetarnas narcissism har börjat påverka programmen. Gång på gång tonas t ex sjörapporten ner i förtid innan uppläsaren är klar, för att den som senare skall sköta intervjuerna efter nyheterna, i morse var det Johar Bendjelloul, men det kan vara  Katherine Zimmerman eller Anna Hernek, efter en onödigt lång jingel intervjuar den som skall läsa nyheterna. Först presenterar man varandra, helt onödigt de flesta torde liksom jag strunta i vad dom heter, sedan går man igenom de viktigaste nyheterna som ändå kommer om några sekunder. FULLSTÄNDIGT onödigt! Ett oskick och uttryck för den nya narcissismen, ”se på mig, om jag inte syns finns jag nog inte”. I detta fall hör mig och hör vem jag är. Trots att väderuppläsaren stressar så att det blir svårt att följa, hinner hon eller han inte med utan blir avklippt före det att rapporten är klar. Tyvärr har fenomenet med en lång jingel som avbryter vädret även börjat förekomma vid väder och nyheter före och efter kl 2200.

LÄGG AV! Detta är fullständigt onödigt!

onsdag 4 december 2013

Om Holmlund, Hip Hop och Jimmie Åkesson



Vårt kommunalråd Lennart Holmlund uppträder inte så sällan som om han var en pajas. Kort sagt jag gillar inte Holmlund. Om jag nu dristade mig till att skriva en 16-raders Hip Hop-text om hur jag skulle vilja slå honom på käften, mosa honom och så vidare, så anses det som ok. Om jag däremot skulle skriva samma sak här på min blogg så skulle det, om jag fattat rätt, vara olaga hot och åtalbart. Är inte detta ganska märkligt?

Bortsett från de juridiska krumbukterna, som vi fått nog av på sistone genom den andra pajasen Göran Lambertz, så fattar jag inte att det genom att rapptexten anses vara ett konstverk kan vara ok att hota andra, t ex politiker. Vad är föresten ett konstverk? En del av mina bloggtexter är väl nog så konstiga, eller hur?

Givetvis avser jag inte att i fysisk mening ge mig på Holmlund och jag känner verkligen ingen sympati för Jimmie Åkesson.

onsdag 27 november 2013

Snövarning

I dag är det klass ett varning för snö i stora delar av mellan- och Sydeuropa. I Bulgarien, Italien (Abruzzo) och Sebien är det faktiskt klass 2. Det skall snöa så långt söderut som i den "Italienska hålfoten" och i Valenciaregionen (t ex Murcia). Jag tänkte ironisera och skriva att det säker beror på den "globala uppvärmningen", men ironi är svårt och någon kan ta det på allvar. Dessutom kommer säkert någon sk vetenskapsjournalist att påstå det ändå.

söndag 27 oktober 2013

Amputerad!



Här var det meningen att jag skulle skriva om hur fantastisk bra flygplatssäkerhetskontrollen fungerar i Tyskland i allmänhet och i Hamburg i synnerhet! Av det blev det pannkaka.

Min ”bloggtystnad” de senaste veckorna beror delvis på att jag varit ute å rest, mest i arbetet, men även däremellan med (Marianne) min livskamrat, som det numera heter, under en långhelg i Paris. Vi hade en fantastisk helg i vår "andra hemstad"!

Det slutade emellertid med att jag blev amputerad! Min, så att säga, högra arm och jag är numera på skilda ställen.

Vi tar det från början: Jag har länge fruktat att en dag så skulle jag å min dator skiljas i en säkerhetskontroll på en flygplats. Dagligen lämnas datorer (lap tops) kvar i flygplatsernas säkerhetskontroller och jag har varit på väg, flera ggr och sett ännu fler gå i från sina datorer. Vi är ju tvungna att ta ut våra datorer och låta dessa åka separat på bandet. Om man då är lite disträ, som t ex jag är, finns en icke försumbar risk att man glömmer att stoppa tillbaka och låter sin lap top ligga kvar.

I fredags var jag efter två veckor ute i Europa på väg hem från Hamburg. Vid passagen av säkerhetskontrollen tänkte jag:” Vilken bra säkerhetskontroll, vilket bra flöde, vilken bra genomtänkt kontroll. Detta skall jag fan i mig skriva om på bloggen”! Allt var lugnt, inte samma ”bordell” (franskt uttryck, betydande fullständig oordning), som det brukar vara, inte minst i lilla Umeå! Jag slappnade av…….det var lugnt…. Å så glömde jag min lap top…FAEN, just nu går vi skilda vägar. Vid ett telefonsamtal i fredags kväll, kl 22:30 kunde vi konstatera att den var återfunnen och kunde identifieras. Enligt den välordnade men strikta tyska byråkratin så bör jag helst åka ner å hämta min dator! Hmmm… förra gången jag passerade Hamburgs flygplats, såg den annorlunda ut, det var för mer än 20 år sedan! Vi får se, eventuellt kan jag få en ”kurir” från försäkringsbolaget AXA att hämta datorn och MÖJLIGEN skicka den hit. Eventuellt så kostar det mer än det smakar. Datorn är ca 3 år, hårddisken är krypterad, ingen skall kunna komma mina filer och det mesta, utom det som hänt när jag rest de senaste veckorna, finns speglat på en hårddisk hemma på jobbet.


FAN   FAN FAN… jag känner mig halv utan min vanliga dator, nu får jag leva med en så där eländig Ipad och en Iphone som jag bara inte kommer överens med! Fan Fan Fan!

söndag 6 oktober 2013

SR vetenskap sysslar mer med känslor än vetenskap!



Ulrika Björksten gav i morse en känslosam men felaktig bild av IPCCs rapport och världens/vår reaktion på densamma. Hur länge skall SRs vetenskapsradio tillåtas syssla med känslor i stället för vetenskap?

Det påstods att nu har IPCC kommit fram till att det är ännu värre än befarat. Har UB läst samma IPCC-rapport som vi andra? Om det är något som framgår av rapporten så är det, visserligen med någon slags större sannolikhet (oklart hur den framräknats) att det inte går så fort som man trodde tidigare. Tvärt om så har den globala temperaturen "stått stilla” de senaste 15 åren (säg 10 då eftersom vi hade en kraftig El Niño för 15 år sedan). Man konstaterar att havsisen minskar i det norra polarhavet, men även (en liten notis men dock) att havsisen utvidgas i det södra polarhavet. Att det är en liten notis är iofs symptomatiskt, sådana nyheter försöker man ligga lågt med från IPCC och från SR vetenskap helt hålla tyst om. Om SR vetenskap vill vara trovärdiga måste man rapportera utan att vara färgad av sina känslor.

Klimatfrågan, vart vi nu än är på väg, vinner inte på att de som rapporterar i media får ”noll trovärdighet”! Det är just sådana som UB som gör att trovärdigheten för medierapporteringen dessa frågor blir så låg och att det därmed blir en sval reaktionen bland allmänheten.

Det finns för övrigt en liten skrift, Polarfront, som ges ut av Svenska Meteorologiska Sällskapet. Läs den och få lite balans i klimatfrågan. Här finns både det som pekar å det ena och det andra hållet.  Det är trots allt vetenskapligt skolade och sådana som är vana att bedöma klimatfrågor som skriver där. Det finns som vanligt inte bara en sida av myntet!

fredag 27 september 2013

Uppvärmning, stagnation eller nedkylning



IPCC hävdar att uppvärmningen kommer att ske i ett allt snabbare tempo. Samtidigt är man ”bekymrad” över att uppvärmningen avstannat de senaste 15 åren. Vi kanske inte skall gå så långt som de senaste 15 åren då den perioden inleddes med en kraftig El Niño som ju påverkar den globala medeltemperaturen positivt och då ger en lite ”orättvist lång stagnation”. Det räcker om vi tittar på de senaste 10 åren. (T ex här)

Sedan 2003 har ingen temperaturhöjning skett och då ingår ingen kraftig El Niño i början av den perioden. Nu hävdar man från klimatpanelen att det finns förklaringar och andra tecken, t ex att en del av ”överskottsenergin” skulle lagras i haven och att avsmältningen av havsis i det norra polarområdet är ett tydligt tecken på att uppvärmningen fortgår. Jo, det finns en sådan avsmältning. Förra årets sommar var den med minst havsis i det norra polarhavet sedan mätningarna startade 1979. I år blir det inte lika stor avsmältning, havsisen har redan börjat byggas på igen, men mängden ligger klart under det normala och trenden är klar även om det trots förra året ser ut att plana ut lite sedan 2007. Det är en väldigt kort period så vi får se hur det blir framöver. Det finns dock två aspekter på havisens utveckling som jag inte sett några kommentarer om. Jag har dock inte läst IPPC-rapporten, än.


  1. Avsmältningen i norr varierar ganska kraftigt i olika områden. Störst är minskningen i Barents hav och i viss mån farvattnen norr om Sibirien. 
  2. Samtidigt som det sker en minskning kring den norra polen, sker en inte riktigt lika stor, men dock mycket tydlig ökning i den södra. Fortsätter det så här kommer snart Sydamerika och Antarktis att frysa ihop vintertid, dvs i Augusti/September. I år är det inte det värsta isläget (det är på max ungefär nu), men ett av de tio värsta blir det. Övriga år sedan 1979 med extremt mycket is är: 1994, 2000, 2005, 2006, 2007, 2009, 2010 och 2012. De årtalen talar i sig sitt tydliga språk. IPCC har, i alla fall tidigare, hävdat att även den antarktiska havsisens skall minska! Skall man raljera över ”klimataktivisternas" sätt att uttrycka sig är väl det vi nu ser ”inte ett tecken på en global uppvärmning, men precis vad man kan vänta sig vid en ökande C02-koncentration i atmosfären” ;-) (OBS ironi!)

När det gäller antagandet att värmen försvinner ner i haven så måste det i så fall vara relativt djupt då yttemperaturen inte heller ökar fn. Detta har hävdats t ex av Kevin Trenberth. Personligen tror jag inte sista ordet är sagt i den frågan.

Roy Spencer är ganska insnöad på El Niño/(La Niña) Southern Oscillation (ENSO). Han påpekar att denna variation har en 60 års cykel. 30 år med dominerande El Niño, dvs uppvärmning följt av 30 år som domineras av La Niña, dvs en nedkylning.  Vi är enligt hans resonemang ca 10 år in i en nedkylningsfas och han kan i stort sett ”förklara” de globala klimatvariationerna (uppvärmning/nedkylning) med ENSO. Korrelationen mellan den globala temperaturutvecklingen och ENSO är väldigt hög. Den fråga jag ställer mig är, vad är det som i sin tur driver ENSO då?

Det är en intressant 20-årsperiod vi har framför oss!