onsdag 15 januari 2014

Lägg ner försvaret, äh det är redan nerlagt!



Plötsligt har försvarsfrågan blivit ett debattämne i politiska kretsar. Det var så dags. Min känsla när det gäller försvaret är att den elfte timmen redan är passerad. Skall vi lägga ner försvaret? Om man vill raljera kan man ju säga att det har vi redan gjort, men den lilla nackdelen att det fortfarande kostar ca 40 miljarder om året! Vi har lagt ner värnpliktssystemet och infört professionella soldater utan att ha fått ett proffsigt försvar. Jag tänker inte gå in på detaljer, men ÖBs tidigare nämnda enveckasförsvar är som jag uppfattar det en realitet. Har vi t ex någon underhållskedja överhuvudtaget?

Folkpartiet vill gå med i NATO, det vill varken Moderaterna eller Socialdemokraterna. Vi samarbetar dock med NATO på ett sätt som gör oss till mer av ett NATO-land än vad många länder som även formellt är med i NATO är. Det vore väl lika bra att gå med och även få ett formellt inflytande.

I stället yrar man om Nordisk sammarbete. NORDEFCO-samarbetet har havererat. Har det överhuvudtaget någonsin fungerat? I kritiska situationer är det var och en för sig. Får inte Norge som man vill i materielprojekten hoppar man av. För Norge (och Danmark) går NATO före det nordiska sammarbetet. Återstår Finland, som har en annan syn på hot och behov och som ALLTID går sin egen väg. Jag har om inte i alla lägen, så i alla fall rätt stor förståelse för att man gör det, Sverige är inte mycket att hålla i hand just nu och historiskt har vi kanske aldrig varit det, även om vi tidigare hade mer förmåga än de senaste 30 åren och i synnerhet just nu. Man pratar om att vi skall hjälpas åt att patrullera luftrummet. Problemet är att Svenskt flyg inte har den räckvidden med den version av Gripen vi använder (än så länge). Finlands F/A18 Hornet har det, men varför skall Finland bevaka vårt luftrum? När det gäller materielprojekt är man från finsk sida glad om vi köper finskt, t ex pansarterrängbilar (Patria) som vi köpt rätt många av, men finnarna köper finskt och om det finns, i annat fall där man får mest för pengarna, t ex amerikanskt, det är säkrast. Det nordiska samarbetet är inget än en politiskt dimridå. Militärledningen jamsar med politikerna trots att man vet bättre. Möjligen tror man sig kunna smussla in något materielprojekt som sen de andra länderna hoppar av och vi måste ro iland, men fortsatt Ebberöds bank som resultat.

tisdag 7 januari 2014

Utan öl förtvina vi på detta fartyg?



I dag kan vi läsa om det förfärliga som håller på att hända. Det ryska forskningsfartyget Akademiledamoten Sjokalskij, som sitter fast i isen utanför Antarktis, har snar slut öl! Som tur var är US Coast Guard på väg till undsättning med Isbrytaren Polar Star. Tidigare har ju en kinesisk och en australiensisk isbrytare försök men misslyckats och även den kinesiska sitter nu fast i isen. Forskare och passagerare har ju evakuerats från Sjokalskij så nu är det bara besättningen kvar, men de är ju trist att de skall vara utan öl.

Det finns några intressanta detaljer i sammanhanget.

En sak som det skrivits väldigt lite om är att de sk passagerarna är ”klimataktivister” som hade för avsikt att dokumentera hus isen försvinner. I Sverige är det bara den ”högerobskyra” nättidningen Fria Tider som nämnt detta, så långt jag sett. Dessa klimataktivister måste vara väldigt dåligt pålästa, eller ha fallit för sin egen propaganda. Isen runt Antarktis har för närvarande större utbredning än man någonsin mätt vid denna tid på året, sedan man började mäta detta med satellit. Sedan två år tillbaka har utbredningen hela tiden varit över det normala (medelvärdet för perioden 1979 – 2008) och trenden är ökande. Möjligen är det just nu mer synd om Kejsarpingvinerna i Antarktis som har lång väg att gå till sina fiskevatten, än det är om Isbjörnarna i Arktis där isutbredningen bara ligger något under det normala för årstiden just nu och det är bara i Barentshav och i viss mån Grönlandshavet det är mindre än normalt. Att det är lite is i Barentshavet är ju inte förvånande, vi har ju i Skandinavien så långt haft en väldigt mild vinter. Den hårda vintern i Nordamerika syns även med en isläggning som var något tidigare än vanligt t ex i Hudson bay och i arkipelagen norr om Kanada m fl områden.

Nyligen hittades en del foton tagna i samband med Scotts Sydpolsexpedition 1911. Se bilderna på AntarcticHeritage Trusts hemsida. Det är påfallande mycket öppet vatten på dessa bilder. Jag har inte hittat någon uppgift när på året de kan vara tagna men det måste vara Antarktisk sommar på flertalet, då det är mycket öppet vatten så långt söderut som vi Ross Island. Det finns fö nu en gigantiskt stor ”råk” norr om Ross Island, som ligger söder och öster om det område där fartygen sitter fast.