torsdag 15 maj 2014

Welcome to my home town




I går kväll, eller snarare i morse, kom jag hem från ett kort besök i Paris efter två dagars diskussioner med två franska samarbetspartners.

Det finns två saker som irriterar mig när man landar på Arlanda vid halv tio på kvällen för att med kort om tid rusa från terminal 5 till terminal 4 för att ta sista planet till Umeå. Nu kom vi i väg bra från Paris och kunde landa något före tidtabell så man behövde inte springa i alla fall.

Det ena är besättningens glada tillrop vid landningen: ”Välkommen till Stockholm och Arlanda bl a bl a ha en trevlig kväll i Stockholm”. Jag ska inte ha någon trevlig kväll i Stockholm, jag skall försöka hinna med planet till Umeå för att vara hemma vid midnatt.

Det andra är dessa bilder på internationellt kända svenska som möter en vid passagen av tullen på terminal 5. De med texten ”Welcome to my home town”. Ta ner dessa bilder! Dom har hängt där nu i en oherrans massa år och för mer än hälften borde in Stockholm betraktas som deras ”home town”! Många är ju för övrigt avlidna sedan många år och skulle inte kunna välkomna en över huvud taget.

Vad har man för definition av ”home town”? För mig är det där man växt upp. Jag har bott i Umeå i 35 år och det är det längsta jag bott på någon plats. Betydligt längre än vad jag bott i Skellefteå, som jag betraktar som min hemstad, för där bodde jag under min uppväxttid. Det är där jag träffade mina barndomskamrater, Skellefteå AIK är laget osv. Jag är förvisso född i Stockholm – något jag skämts över i hela mitt liv – men Stockholm är mindre hemstad för mig, än vad t ex Paris är. Ett Paris som jag bott i ett knappt år. Egentligen inte Paris, utan i Essonne, Île-de-France, dvs en bra bitsöder om själva Paris. Så hur definierar man då hemstad. Om det är där man är född och uppväxt borde hälften av ansiktena plockas bort, t ex Salming och Astrid Lindgren, från Kiruna respektive Vimmerby. Om man däremot avser var man bott längst eller bor just nu skulle i stort sett resten åka ner, t ex Garbo och Ingrid Bergman etc.

Så slutligen en kommentar till om att den allmänna förväntan är att man inte skall längre än till Stockholm när man landar på Arlanda. Då jag visste att jag hade ca 35 minuter, från ankomst till terminal 5 till avgång från terminal 4, om vi var i tid, hade jag vid incheckning sett till att få en plats långt fram, så långt fram i ekonomiklass, i detta fall rad 5, plats 5C noga räknat, som det gick. På plats 5B sitter en herre som frågar om jag kan tänka mig att byta med hans fru som sitter längre bak. Aldrig, säger jag, jag har bokat denna plats speciellt. Senare, uppe i luften, kommer hans fru, ställer sig bredvid mig och blänger på mig. Nåväl, nu kom vi i väg i god tid, och landade ca 10-15 minuter tidigare än enligt tidtabell så något spring med mina dåliga knän blev det inte. En rask promenad från F-piren (dvs längst bort på terminal 5) till gate 38 på terminal 4, inklusive en förhållandevis smidig säkerhetskontroll gjorde att man t o m hann på toaletten.  

fredag 9 maj 2014

SVTs valtest gör mig osäkrare



Nu har jag gjort SVTs EU-valstest. Före jag gjorde testet hade jag tänkt rösta, bl a för att ge de som röstar på SD (och FI, se nedan) en mindre röstandel. Efter testet är jag mer tveksam. Jag har faktiskt gjort testet flera ggr, där jag provat flera olika alternativ på frågor där jag själv är osäker, eller där jag t ex inte tycker att det är en fråga för EU. Resultatet är beklämmande. I de viktigaste frågorna finns det ingen som tycker som jag, i mer än någon enstaka dito. Hur jag än vänder mig så finns det inga kandidater, obs inte parti nu, utan kandidater, som ger mer än 63 % samstämmighet med de svar jag lämnar, även om jag varierar dessa när jag inte har ett entydligt svar. Jag hade före testet en favoritkandidat, men hon föll igenom totalt, dels på en samstämmighet i 40% klassen, dels för att när jag gick igenom presentationen så hade hon ur min åsikt fel svar i för mig ganska viktiga frågor.

Det jag nu hoppas på är en stark medieexponering för FI. Varför det? Jo, därför att jag hoppas att svenska folket fortfarande kan se, iaktta och har intelligens nog att se vad de står för, nämligen oftast ingenting. Häromdan såg jag en kort intervju i TV med FIs toppnamn i EU-valet. Vilket stolpskott! Hon visste nada! Hon slängde ur sig några floskler, men kunde inte svara på en enda fråga. Vad är längst från SD och FI, samtidigt? Det finns ett par andra partier som även de är otänkbara, men i de fallet rör det sig om klara ställningstaganden som går emot min åsikter. Nu är jag ju bara en gammal slemmig äcklig gubbe, så jag får väl kanske inte ha nåra åsikter;-)