torsdag 4 december 2014

Så blir det då extraval.

Nu tog väl Löfvén i så han nästan sprack. Visserligen är inte extravalet utlyst ännu, så det finns tid till nyår att ändra sig, men det är väl osannolikt. jag har hela tiden antagit att allianspartierna "mellan skål och vägg" talat om för herr Löfvén, att visst kan vi förhandla med dig och stödja er i flertalet frågor, men:

  • Vi måste först vara lite avvisande för att inte få allt för mycket stryk av våra väljare i nästa val. Väljarna ropar på samarbete, men straffar de partier som samarbetar (Tänk på de i S, MP och V! Egen kommentar).
  • Gör dig av med MP och bilda en egen minoritetsregering. MP-underlaget tillför ju egentligen inget ökat riksdagsstöd och det blir så många (symbol)frågor som låser sig med MP med i spelet.
Givet detta skall vi nog lösa detta dilemma. Så blev det dock inte

 Det är svårt att veta om turerna gått ungefär så och Löfvén spelar, eller om allianspartierna varit så totalt avvisande som han vill göra sken av. Att gårdagen innebar överdrifter och ohederliga påståenden är det nog inte bara K G Bergström som anser vid det här laget. Läs hans utmärkta och ovanligt skarpa krönika här. I dagens AB tar Lena Mellin upp samma tema, något mildare kanske, men bara något. Förhållandevis skarp kritik mot S-ledaren för att komma från det hållet.


Läs även Leif  G W Perssons spådom från (10 augusti) en månad före senaste valet valet, den var nästa rätt på alla punkter! Det han missade var att "unge Åkesson" skulle gå in i väggen och att Reinfeldt skulle avgå så snabbt.




tisdag 2 december 2014

När den politiska retoriken flödar är det risk att det brister i logiken



Först å främst vill jag påpeka att Sverigedemokraterna inte är vågmästare. Dit torde det vara långt. Tungan på vågen, ja men vågmästare är enligt den definition jag känner ett regeringsparti (egentligen en regeringschef) som tar sig fram genom hoppande majoriteter. Man brukar använda exempel från C G Ekmans ministär från 1920-talet eller Ullstens regering i slutet på 1970-tallet. Båda liberaler f ö!

För det andra vill jag deklarera att jag varken gillar SD eller MP och att jag har mycket svårt att se att en situation skulle uppstå då jag t ex skulle rösta på SD och numera gäller det även MP.

När jag deklarerat detta vill jag samtidigt säga att demokratin förutsätter att alla partier behandlas någorlunda lika och att det gäller även de man ogillar. Löfvén säger i ena andetaget att den rödgröna regeringen och alliansen bör samarbeta så att SD hålls borta från allt inflytande. Föra att citera från morgonens P1: ”Det vore konstigt om inte vi med 87 procents stöd kunde komma överens så att vi inte ger SD inflytande” (jojo, det har man ju lyckats med sisådär så långt). I nästa andetag fördömer han SD och mellan raderna även alliansen för att man vill ha bort MP ur regeringen och kallar detta horribelt.  När den politiska retoriken får råda hamnar logiken på efterkälken.

När detta skrivs har SD ännu inte meddelat hur man gör och i denna diskussion om logik spelar det inte så stor roll. Under alla omständigheter måste nog Löfvén ta stöd från något eller några allianspartier. Då måste det finnas något att förhandla om och det måste antagligen innebära att ett antal av de frågor som förhandlats fram mellan S och MP måste stryka på foten. Klas Eklund nämner i en intervju i SvD att några rödgröna satsningar som riskerar att försvinna vid nya budgetförhandlingar är traineejobben, stopp för fas 3, höjning av arbetsgivaravgifter för unga och frågan om vinster i välfärden.

Löfvén torde inte vara omedveten om att hans favoriter till samarbetspartners ur alliansen, FP och C, riskerar att ta oerhört mycket stryk av sina väljare om man samarbetar med S (och ännu värre med MP) och därför måste han ha rejäla köttben att bjuda på. Dum är han väl inte. Därför torde en omedelbar start av förbifarten och en säkring av Bromma vara ett par bra symbolfrågor att börja med. Det torde under alla omständigheter inte vara lätt att få med C och/eller FP på samma saker som man kan bli överens om med MP och V. Här torde en situation med Löfvén som vågmästare vara den på sikt och utan nyval, enda lösningen.