Göra antenn av Sandpiper!

Hur gör man då en antenn av ”Sandpiper”? På 160, 80, och 40 m kan det vara svårt, men jag skall visa vad som enkelt går att göra på t ex 20, 17 och 15 m utan att totalt omöjliggöra på alltför många band. Jag exemplifierar med 20 m, men för 17 och 15 m är det bara att skjuta ihop (korta) den övre vertikala delen och att plocka bort de horisontella spolarna och spröten för respektive band på samma sätt som på 20 m.

Det slog mig att den vertikala delen i stort sett är en kvarts våglängd på 20 m om man inkluderar spole och det vertikala sprötet för 160 m! Om man kortsluter spolen borde man få en vettig vertikal för 20 m, dessutom kan man alternativt korta in 160 m sprötet (det är teleskopiskt) för 17 och 15 m (det går nog att göra för 12 och 10 m oxo, men ej provat, än). Man får (tillfälligt) offra möjligheten att köra 160 men som påpekats tidigare, det är inte mycket man offrar. Rent praktisk gjordes det första försöket med aluminiumtejp med ledande klister. Använd den lite kraftigare 50 mm breda tejpen från TESA och undvik den tunna sköra tejpen med mellanliggande skyddspapper som oxo finns. Den är så tunn (som hushållsfolie) att den mest går sönder. Det fungerade alldeles utmärkt! Då jag inte tror att krympslangen på spolen mår bra av klistret så ändrade jag så att jag kapade till två enkelledare något längre än vad som krävs för att överbrygga spolen och fäste dessa ovanför och nedanför spolen med samma typ av tejp. Se bilden nedan. Som ni ser "tjuvade" jag några cm genom att ha lite "slack" på de blå ledarna. Givetvis bör man ta bort det horisontella originalsprötet med spole för 20 m. 

Hur fungerar det då? Bra! 160 m är ju tillfälligt borta, men det är ju mycket enkelt att riva bort kortslutningen. På 80, 40 och 30 m är det som före. Jag kan inte se någon skillnad, i anpassning eller i effektivitet. På 20 m blev anpassningen rent fantastisk, 1:1 från 14,000 till 14,350! Omätbar SWR, med den inbyggda SWR-metern på FT991 och tunern avslagen och på min gamla Heathkit SWR-meter som ju sitter utanför den inbyggda tunern så är det samma sak. Jag har aldrig sett något liknande! Hur blev effektiviteten då? Jo, mycket bättre, plötsligt får man svar och det är mitt intryck att signalstyrkorna på ”reverse beacon” i Europa gick upp mellan 5 och 10 db. Jag hör massor med DX och kan köra en del som inte är totalt dränkta i ”pile ups” med mina 100 W.

På de andra banden blev resultatet följande:

17 m - SWR gick upp över 3:1, men det går att stämma av med ATU. Förväntar mig liten förändring

 i effektivitet.

15 m – SWR gick upp till 3:1, men det går oxo att stämma av med ATU.

12 m – ingen kommentar, beroende på att jag stämde av det sprötet för 10 m och aldrig provat antennen på 12 m.

10 m – Kan inte se någon större skillnad mot före.

6 m – SWR gick upp en aning. Detta är förväntat för i och med att 160 m spolen kortslutits så blev detta en ca 0,8 λ vertikal på 6 m. Strålningsresistansen bör bli ca 70 ohm (se Rothammel kap 19:3.) men det bör dessutom finnas en kapacitiv komponent. Frågan är hur den fungerar strålningsmässigt, möjligen inte olik en 5/8 λ. Troligen tappar man liter i den låga (20 – 30 grader) loben och får en större loob i ca 70 grader. Så länge det inte är konditioner på 6 m så har jag bara en OH6a som möjlig ”reverse beacon” och den tycks inte höra mig. Jag skulle tro att vertikal polarisation knappast är optimalt, om det inte är konditioner.

Sandpiper - En avancerad konstlast?

Är en Sandpiper Mark 5 (multibandsvertikal för 160, 80, 40, 30, 20, 17, 15, 12, 10 och 6 meterbanden) användbar eller bara en avancerad konstlast. Frågan är befogad om man betänker att för alla band utom 160 m är den använda vertikala delen ca 1,5m! För 160 m är den knapp 5 m. Till detta tillkommer några dm horisontell del på alla band utom 160 m. Mitt svar är jaaa, kanske och det beror på att den i stort sett är en antennernas Meccano eller Lego om ni så vill. Men i original är den knappast mycket att ha utom för 6 m där den är en kvartsvågsvertikal/GP.

Bilden visar Sandpiper monterad på sommarstugetomten. Den kortfattade beskrivningen är att den är en vertikal som är ca 1,5 m, därefter ansluts 7 horisontella ”element” med spolar för banden mellan 80 och 10 m, där 12 och 10 m använder samma. Dessa element består av en spole och ett spröt med justerbar längd. För 160 m är motsvarande del vertikal och är de facto huvuddelen av antennen som syns på bilden, som då inte används på de andra banden. Allt är förhållandevis enkelt att montera, men jag har en liten invändning. Tanken är att man skall montera fästet på ett vertikalt rör, som jag gjort på bilden ovan. Problemet är att man bara kan ha en diameter, allt är gjort för rörklammer 52 mm (2 1/16”) som medföljer. Om man som jag råkar ha ett perfekt rör på plats, men som i mitt fall har diameter 60 mm spricker det. Jag fick fila ut de borrade hålen så att det passade för 60 mm rörklammer, men då gick det inte dra muttrarna som tog mot insidan på U-balken i fästet. Genom att vända och flytta antennen till utsidan av balken kan man dra muttrarna, men då ryms inte klammret i balken. Detta går att fixa genom att skära bort en bit på var sida av klammret mha en rondell. Om man haft en något bredare balk och slitsar i ställer för runda hål hade man kunna montera på vilket rör som helst från säg 40 till 60 mm. Bilden nedan visar hur det till slut blev för mig.

Jag var inte särskilt rädd att den minskade (strö)kapacitansen mellan antennen och fästet skulle påverka på ett ofördelaktigt sätt. Vilket jag inte heller kunde märka.

Hur fungerar den då. Tja, det går att stämma av den där man vill på alla band. Den blir oerhört smal på 160, 80, 40 m. T ex på 80 hamnade jag på 3675, med acceptabel SWR från 3665 till 3685. Med avstämningsenhet kan man få ytterligare 10-20 KHz. Det är emellertid väldigt lätt stämma av antennen på annan banddel. Det är gjort på några sekunder och genom att de horisontella spröten sitter så lågt (Sic!) så når man lätt att göra den justeringen. Jag lyckades med möda få några QSO på 30, 20, 17 och 15 m. Dessutom nyheten (för mig) Reverse Beacon är ju en välsignelse i detta sammanhang när man vill veta om man går ut. På 80 m ungerar väl det egentligen inte. Även där man har resonans ökar signalstyrkan i mottagaren om man lossar skärmen! Att strålningsvinkeln är rätt låg kan man konstatera genom att man även på 80 m under dessa förutsättningar hör förhållandevis långväga signaler, ja rent av DX!

Ett observandum är att det i montageanvisningarna, som är väldigt enkla inte står ett ord om radialer, men utan ett gäng sådana fungerar det nog knappast. Jag provade och t ex blev avstämningen inte bra, trots att jag anslöt jordspett och har grundvatten bara 70  cm under marken!

Jag återkommer med de experiment jag gjort för att göra en riktig antenn av detta. Vilket var väldigt enkelt på t ex 20 m. Gissa hur!

SM2DPS QRV igen

Så har jag då kommit i gång med amatörradion igen, det är ca 20 år som jag varit QRT. Först bara några rader om hur det var att komma i gång igen, jag återkommer med väsentligheter, dvs antenner.

Jo, Det mesta i ”schacket” var ju i ett bedrövligt tillstånd. Rotorn stod still och det gör den fortfarande, eventuellt beroende på en rotorkabel i upplösningstillstånd, men det kan finnas flera orsaker. Min gamla IC735 sparkade i gång men gick lite knackigt. Minst två problem. På 80-metersbandet, speciellt mellan 3700 och 3800 KHz hördes några konstiga spuriussignaler, som ”vandrade fortare” än vad som motsvarades av att jag ändrade frekvens (genererade i frekenssyntesen?). På övriga band lät det dock ok. Uteffekten varierade, oftast sjönk den efter några sekunder. Det var svårt att veta om det var ett antennproblem eller om det var i riggen. Den enda antenn jag har hemma är min 4-elementare för 20 och den har (hade) ca 40 pf parallellt med ena gammamatchen (jag matar de två mittersta elementen med två gammamatchar ur fas) och den kondensatorn är misstänkt då den suttit ute i väder och vind i 30 år. Slutsteget har jag inte vågat slå på. Då jag ändå skulle bo mest i stugan över sommaren så har jag inte gjort mer åt antennen därhemma, än.

I stället tog jag ut IC735 till stugan och skaffade en (så småningom två) antenn. Detta är den tredje köpta antennen i mitt liv. Jag har byggt och experimenterat med antenner och det har varit mig främmande att köpa. Utom i två fall, på sjuttiotalet när jag var aktiv i SM5, blåste mitt hemmabygge till 3-bands quad sönder och samman och det var enklast ur försäkringssynpunkt att köpa en ny, dvs man fick kvitto. På åttiotalet köpte jag en 4 elements Yagi till 2-meter (packet) hos Rainer (CUE DEE) i Sikeå när jag passerade. Det var enkelt och smidigt. I övrigt NIL. Nu passade det dock bra att ha något nytt och fräscht utan glapp och misstänkta kondingar. Dessutom något som man kan ta med till stugan i Mjölefjärden, till huset i Spanien och på resor.

I stort sett kvarstod problemen. En undring var, hur mycket damm kan samlas i en rigg på 30 år? Efter ett försök att öppna och kolla kunde jag konstatera att viktiga skruvar verkar fastlimmade och att man bara förstörde krysspåren om man försökte öppna. Återstod dammsugare. Det visade sig att en del av problemet var så enkelt som damm! Instabiliteten i uteffekt minskade och efter ett nytt försök försvann de i stort sett helt (dvs när kylningen fungerar någotsånär). Problemen på 80-meter kvarstår dock. Nu gick det att köra QSO! Både på CW och SSB, men något rostig är man på CW, men det kommer, det kommer. Dock kan man konstatera att riggen nog har gjort sitt. Jag köpte därför en ny rigg som jag skall kunna ta med både till stugan och till Spanien och på resor, det blev efter lite funderande en FT991. På bilden från det lilla schacket i sommarstugan ser ni att IC735 numera fungerar som understöd;-) 

Notera "husbibeln" (Antennebuch, av Rothammel).