I veckan har vi i radion (P1) fått höra att antalet fåglar i
Sverige har minskat. Fem miljoner färre fåglar bara i Norrbotten, men det
gäller hela landet! Om jag minns och hörde rätt så har enbart Lövsångaren
minskat med tre miljoner exemplar i Norrbotten. Nu är det Sveriges vanligaste
fågel, så den är knappast hotat. Den förklaring man försökte sig på, var att det
skulle ha med klimatförändringarna att göra. Det känns dock lite långsökt, då
Lövsångaren är en fågel som är spridd över hela landet, ja hela kontinenten och
den häckar långt ner i centrala Europa. Varför skulle då lite mer värme i fjällbjörkskogen
och tidigare insektskläckning göra att den minskar? Tveksamt!
Själv sitter jag på trappen till min sommarstuga och njuter
av fågelsången, men den moderna människan tycks vara helt ointresserad av fåglalåt
och rör sig i naturen, i parker mm med två vita sladdar i öronen. Bort med
fågelsången och in med, ja vadå?
Tidigare i vår kunde man läsa i Forskning och Framsteg (FoF)
att antalet fågelarter har ökat i Sverige. Fler arter har etablerat sig i
landet än de som försvunnit. Det är lite paradoxalt med tanke på de uppgifter
vi hörde i radion. Här kanske klimatet är en troligare förklaring. Även om klimatförändringarna
är otrolig små, knappt mätbara någon tiondels grad i ökad medeltemperatur, så
kan de ha betydelse på marginalen.
Andra miljöförändringar har troligen större
påverkan. Till exempel var Storspoven en karaktärsfågel när jag var yngre.
Väldigt vanlig och den hördes ständigt under vår och försommar. Det moderna
sättet att hantera grovfoder, de vita ensilagebollarna som skall tas tidigt,
har gjort att den nästan har blivit en raritet. Den har inga bra häckningsplatser
längre. Liknande förändringar påverkar olika arter negativt och positivt. i bland i flera led.
Men vad gör väl detta, in med de vita snörena i örena och så
vandrar vi med tom blick in i framtiden.
