Sverige (och Finland) bör gå med i NATO!

Återigen tar man från politiskt håll, läs S, upp försvarssamarbetet med Finland som ett slags bättre alternativt till ett NATO-medlemskap. För mig är detta obegripligt. När man argumenterar mot NATO-medlemskap hävdar man att alliansfriheten gagnar Sverige bättre och skulle kunna hålla oss utanför en konflikt i Europa. Fan tro det, men om nu möjligheten att hålla sig utanför är den avgörande punkten, för samarbeta med NATO, så är en allt närmare knytning mot Finland ologisk. 

Utan att ha räknat kilometrarna, har väl Finland en av de längsta, om inte den längsta gränsen mot Ryssland i Europa. Risken för konflikt med grannen i öster är om inte just nu akut, så dock mycket påtaglig. Detta är man i Finland naturligtvis medveten om, mindre så i Sverige. Finlands försvar och säkerhetspolitik har alltid och kommer alltid att färgas väldigt starkt av detta. Typexemplet var när man i stället för att köpa JAS/Gripen från Sverige köpte F/A 18 från USA, ett jakt- och attackplan som kunde flyga till Moskva OCH TILLBAKA, vilket inte Gripen kunde, DÅ, och som egentligen är utvecklat för att baseras på hangarfartyg. Det har egenskaper som inte Finland behöver, egentligen, men.... Så är det på punkt efter punkt. Finland har behållit värnpliktssystemet, vilket inte vi gjort. Många försvarsmaterielprojekt färgas av vad en potentiell konflikt med grannen i öster kräver. Bäst effekt för minsta kostnad, kanske till ett pris som ingen vill tala om (läs historia!). Kanske klokt ur Finlands synpunkt, men om vi i första hand är ute efter att ”hålla oss undan” är det väl inte Finland vi skall luta oss mot, eller?

Jag har många finska vänner och argumenteringen ovan speglar inte min personliga åsikt, Jag försöker bara föra ett logiskt resonemang utifrån den politiska argumentationen.  Min åsikt den är att både Sverige och Finland bör söka medlemskap i NATO, NU!

Utan att ha siffror på det, så köper nog Sverige mer, eller minst lika mycket, försvarsmateriel från Finland än vad Finland köper från Sverige, trots att Sverige är en mycket större spelare inom försvarsindustrin. Sverige har i drygt 20 år varit inriktade på internationella operationer och försökt anpassa utveckling, anskaffningar och organisation efter detta. Detta håller på att ändras (tillbaka), men det tar nog tid, medan Finland har sin gräns som huvudfokus och rättar sig efter det.

I Sverige avskaffade vi först civilförsvaret, sen den allmänna värnplikten. När det gäller civilförsvarets avskaffande undrar jag om politikerna visste vad dom gjorde! Genom en bekant råkade jag i slutet på 90-talet träffa och prata med Maud Olofsson (vi är inte släkt). Vi pratade om försvaret. Jag påpekade att vi snart inte har något försvar – nu är vi där – men Maud genmälde att ”vi har ju satsat pengarna på civilförsvaret”. Tjosan, en av Sveriges mest inflytelserika politiker var omedveten om att DE nyligen beslutat att lägga ner detsamma. Devisen var rättningstjänst i krig skall vara samma som räddningstjänst i fred, brandkåren helt enkelt.

När det gäller samarbete med Finland, så har jag lite erfarenheter. En av dessa är att Finland alltid ser enbart till sina egna intressen. Detta kan tyckas självklart, men vi i Sverige är mycket mer samarbetsorienterade, så att samarbeta med Finland blir lätt ett tämligen ensidigt samarbete.

 Sverige har i drygt 20 år varit inriktade på internationella operationer och anpassat utveckling, anskaffningar och organisation efter detta. Detta håller på att ändras, men det tar nog tid, medan Finland har sin gräns som huvudfokus och rättar sig efter det. Självklart i och för sig!

Jag har under åren varit perifert inblandad i några nordiska utvecklingsprojekt inom försvarsområdet och de jag har överblick över har till slut blivit helt på Finlands villkor. I ett fall hade Sverige och Norge ett koncept som Finland (och Danmark) var helt ointresserade av. Men helt plötsligt dyker tre representanter från Finland upp på ett möte och lyckas helt ändra inriktningen till något annat. Då detta ”annat” låg helt utom mitt kompetens- och intresseområde slutade jag följa vad som hände men detta är typiskt för att Finland har fokus på sitt och kanske även en ihärdighet (sisu?) som gör att deras vilja gäller i mycket högre grad än vad som motsvarar insatsen.

Om båda går med i NATO tror jag att detta kommer att balanseras på ett bättre sätt. Jag tror inte så mycket på ett nordiskt samarbete utanför NATO. Sverige har länge varit mycket aktiva i NATO och Finland har ökat sin medverkan. De senaste 10 åren har jag suttit i en mindre ganska obetydlig teknisk NATO panel, så även om jag har en viss insyn, är den från låg och teknisk nivå, men plötsligt dök det upp en finsk dam på våra möten och hon tog för sig mer och mer. Nu är jag ”Pansjo” och kan ägna mig åt att skriva om sådant här, men min åsikt är att de två återstående länderna i norden bör gå med i NATO. Det nordiska samarbetet skulle gagnas av det.

Varför dessa "Storregioner"?

Varför?

Jaaa, varför?

Jag har länge varit motståndare till de nya regionerna i allmänhet och ”Stornorrland” i synnerhet.

Kan någon förklara vad som är bra med en sådan region? Annat än att det kanske blir mer "glassjobb” (pöhh!) för proffspolitiker?

Norrbottningarna vill inte vara med, Jämtarna vill definitivt inte vara med och klyktattarna i söder (Förlåt, Ångermanlänningar och Medelpaddingar) vill inte heller. Varför skulle vi då Västerbottningar vilja gå med i en ”Stornorrlänsk” region. Jag fattar inte, men som sagt det finns en grej, flera av proffspolitikerna vill:

1 Se nya glassigare jobb

2 Se Umeå som Norrlands huvudstad (Pöhh, igen)

3 Minska risken för sk sjukvårdsuppror, typ Dorotea, typ Malmfälten… osv. Om Regionen blir tillräckligt stor finns inte någon solidaritet som skulle möjliggöra den typen av ”uppror”. Politikerna skulle kunna missköta sjukvård, höja skatten och lägga ner, precis som dom vill.

Det märkliga är att vi Västerbottningar, med ett iofs ganska misskött landsting, men lägsta landstingsskatten, verkar vara de som är minst emot. AC-län har 10,80 % i landstingskatt. BD-län har 11,34 %, Y-län har 11,29 och Jämtarna (inklusive de få som bor i Härjedalen) har 11,20%.

Gissningsvis skulle resultatet bli att ”Regionskatten” skulle bli en bit över 11%, säg 11,20%. Vi i Umeå skulle då få en Kommunal/Regionsskatt på 34,05%.

Då flyttar jag, skriver mig i t ex Solna (29,2%) eller nåt….

Källa för skattesatserna Statistiska CentralByrån, SCB .

Quad-element (Loop) för kvällens NAC 50 MHz

På ett par timmar har jag fixat till ytterligare en antenn för 6 m. En tillfällig Loop, eller Quad-element, om man så vill. Några meter lekt, ett 50 mm aluminiumrör nedstoppat i 60 mm röret som är nerslaget i backen som support för min multibandsvertikal.

Hur blev det då. Jovars, men vi får väl se under kvällens NAC.

SWR blev 2:1, vilket var väntat då en loop utan reflektor blir ca 100 ohm. Man kunde ju hoppas på nån lycklig slump, men...

Samtidigt påverkar maströret vertikalen så att SWR på 50 MHz på den oxo blev ca 2:1. Gissningsvis, lägre impedans än 50 ohm resistivt. Det lär inte bli samma läge på ev tuner i alla fall, tyvärr. Vertikalen får man nog lyssna med bara.

Det är inte så många signaler på  6 m, men de få jag hör är mycket starkare på loopen än på vertikalen, förutsatt att jag vrider den för optimum, bredsidan mot. En bärvåg på 50,003 MHz är mer än 6 S-enheter starkare på loopen! Det blir oxo ett rejält dipp om man vrider sidan mot. Då det är uppenbart att maströret för Loopen menligt påverkar vertikalen tog jag mig före att tillfälligt ta ner maströr och Loop. Då går signalen på vertikalen upp några S-enheter, men skillnaden är fortfarande 3-4 S-enheter! Så det verkar fungera som väntat. :-)

Tillägg 2016-09-09, efter att ha använt antennen under NAC 50 MHz:
Den fungerade mycket bra. Mer "riktverkan" än jag hade trott! Körde 6 QSO via Aurora plus 8 direkt. Inga häftiga avstånd men konditionerna var inte på topp och Auroran ganska svag.  Inget F/B natur.igtvis, men väldigt tydlig F/S! Mycket bättre resultat jämför med tidigare om jag jämför relativt andra lokala stationer (OKD var ju borta halva testen, men kör ändå inte CW så honom skall man inte jämföra med). Med vertikalen har jag fått storstryk av alla andra lokala, utom när det var en rejäl Sporadisk-E öppning, i juli.

Annan intressant iakttagelse: Maströret som löper parallellt med multibandsvertikalen verkar påverka den senare mycket positivt på speciellt 40 m! Vissa signaler stiger flera S-enheter, men bruset är lägre jämför med dipolen. Tar jag bort maströret, försvinner den effekten. Avstämningen påverkas något, men mindre än man kan tro. INTRESSANT!

När loopen nu gick så pass hyfsat tänkte jag lägga undan och spara den till nästa sommar, men den gick inte in under tak i brädhögen´, utan att ta isär den. Hmm.

Fasade vertikaler del 4

Först några kommentarer

Jag lägger ut detta nu, även om det kanske kommer att behöva redigeras. Det kan finnas felaktigheter varför frågor, synpunkter och förslag är välkomna. Så kan vi driva detta framåt.

Hur gör man nu då? När det gäller den fysiska utformningen av vertikalerna, tänkte jag ”hoppa” det, men hänvisa till tidigare inlägg (”Första försöket med två fasade vertikaler”, ”Vertikalen kompletterad” och ” Ny fasningsledning (RG210/U)”).

Vissa moment är lika mellan de båda hypotetiska versionerna, varför jag avser göra ett uppsamlingsheat på slutet. Detta gäller t ex hur man ser till att fasledningen blir exakt så lång som man vill, ”elektriskt”. En hel del av momenten i ”hypotes 1 återkommer i hypotes två varför texten där blir kortare.

Hypotes 1.

Till att börja med skall elementen kapas till ca 0,35 våglängd (om man använder RG210/U som fasledning, med RG59 blir det ca 0,32ʎ). Exakt hur det blir, beror på några olika förhållanden, t ex omgivning, jord, grovleken på (rören) elementen. 38 Ω för en kvartsvåg gäller om jorden är idealisk, eller har massor med jordplan OCH matningspunkten är nära jord och jordplanen är 90⁰ mot elementet. Dessutom påverkar elementen varandra. Om det ser ut som på bilden i inlägget ”vertikalen är kompletterad” blir matningsimpedansen  lite högre. Kom i håg det!

Vill man verifiera att man hamnat rätt när man kapade till 0,35ʎ har man följande alternativ.

För 20 m (men vem gör detta på 20 m utom jag?) är det enkelt. De båda antennerna (för än är de två separata) skall ha resonans på 10,140 MHz (obs detta är för RG210/U, motsvarande frekvens blir 35/32 = 1,1 ggr högre dvs 11,1 MHz för RG59 vilket är svårare att kolla på). SWR bör vara nära 1,35:1 på den frekvensen (fallet med RG210).

För 40 m blir det lite knepigare, resonansen skall ligga vid 5,070 MHz (RG210), men vem har möjlighet att sända där? Skulle det vara så bör SWR vara nära 1,35:1  där oxo. Har man ingen sändare där får man försöka använda en ”grid dippa” för att hitta resonansfrekvensen, men upplösningen är oftast inte så bra.

Den som har tillgång toll en vektorimpedansmeter kan hoppa nästa stycke och kapa antennen till 92 Ω på vald frekvens (7,1 eller 14,2 eller...) för den resistiva delen, samt notera den induktiva delen för att kunna kompensera med en lämplig kondensator.  Har man en sån behöver man kanske inte läsa detta, då är man en van experimentalist, skulle jag tro.

Börja med att mäta SWR Vid sändaren, teoretiskt skall SWR vara samma om man använder 50 Ω kabel och oberoende av längd, MEN i praktiken är det ofta inte så (dålig/gammal kabel, förluster, dåliga kontakter osv). Kontrollmät därför SWR vid antennen. Det gäller alla SWR mätningar, nedan.

Verifiera SWR på avsett band (i vårt exempel 14,2 eller 7,1 MHz). SWR skall där nu vara ca 10:1. Den kalibrerade skalan slutar oftast vid 3:1 så det kan vara lite vanskligt att bestämma och värdet är dessutom ungefärligt.

Montera en kondensator (helst en 1-150 pf vridkondensator) i serie med antennen (mellan koaxialkontaktens innerledare och så långt ner på respektive vertikal som möjligt). Justera seriekapacitansen till minsta SWR som skall vara ungefär 1,85:1. Kolla att resonans ligger på rätt frekvens (t ex 7,1 eller 14,2 MHz). Om SWR är ungefär rätt men resonans ligger högt eller lågt kan man behöva justera längden på vertikalerna. När man hittat rätt kan man byta ut kapacitansen mot en fast. Det går hyfsat att använda en bit koaxialkabel som kondensator och klippa sig fram till rätt värde. RG58 och RG213 har ca 100 pF/m. VARNING det förekommer numera RG58 som inte verkar hålla rätt värden på impedans och fashastighet och därför knappast kapacitans heller!

När man är nöjd ansluter man sin fasledning (Jag avser här RG210/U, men förfarande är lika för RG59, men SWR-värdena och längderna annorlunda se tidigare inlägg) och verifierar att SWR är lika med den kabeln ansluten mellan respektive vertikal och 50 Ω kabel som när man ansluter 50 direkt, dvs ca 1,85:1 för RG210 (ca 1,5:1 med RG59).

Anslut därefter båda vertikalerna, en via fasledningen och en direkt. Mät SWR och kolla resonansfrekvens. SWR skall nu vara ca 1,12:1 (ca 1,35:1 för RG59). Skifta och mata från andra hållet så att säga. Det bör bli ungefär samma SWR i båda riktningarna.

Det skall ju vara samma belopp på strömmen i båda vertikalerna. Man kan verifiera detta med ett enkelt instrument man gör själv. Montera en spole med några få varv i serie med en diod som funkar på HF (1N4148, typ) och anslut till en mikroamperemeter.  Mät intill respektive vertikal, på samma höjd och samma avstånd. Det skall vara så lika som möjligt. Man kan t o m trä spolen över röret. Anpassa uteffekten på sändare till lämpliga utslag. Stämmer det så är det ok, om det inte stämmer är säkert några andra värden oxo avvikande vilket bör ge ledning om hur man skall justera.

Hypotes 2

Justera respektive element till resonans på den frekvens som valts, här har vi 7,1 MHz som exempel.

Mät SWR, för säkerhets skull både vid sändaren och vid respektive element, förväntat värde bör vara ca 1,33:1, men om den är mindre och resonans ligger rätt i frekvens, samt båda elementen har samma resultat noteras bara värdet tills vidare.

Är SWR lägre kan man förmoda att strålningsresistansen är lite högre, närmare 50 Ω. Några riktvärden:

SWR = 1,18:1   R = 43 Ω, SWR = 1,1:1   R =  45 Ω, SWR = 1:1    R = 50 Ω

Linda två transformatorer, helst på lämplig toroidkärna. För t ex AMIDON finns data som stöd. Hög effekt och många varv är inte bra då kan man riskerar att kärnan ”mättas”. Lagom ärt bäst. Varvtalsomsättningen (för RG210/U och om SWR stämmer med 1,33:1) är roten ur (92/38) = 1,56, dvs ca 16 varv sekundärt (mot sändaren) vid 10 varv primärt (mot antennelementet).

Anslut enligt skissen i tidigare inlägg (hypotes 2, Fasade vertikaler 3). Mät SWR igen, resonans bör ligga på samma frekvens men SWR öka till 1,85:1. Lika på båda elementen.

Koppla ihop som i hypotes 1 ovan, SWR bör sjunka till ca 1,12:1 och vara lika i båda riktningarna på samma sätt som i förra exemplet. Kolla att lika mycket ström flyter i båda elementen på samma sätt som i ”hypotes 1”.

Fasledning

Kolla i det första inlägget hur mycket ur fas ni föredrar, 135⁰ (3ʎ/8) eller 90⁰ (ʎ/4). Kolla vilken våghastighet som anges för er fasningskabel.  RG210 = 0,85, RG59 = 0,66. Det innebär att en elektrisk kvarts våglängd är kortare i motsvarande grad.  90⁰ på 7,1 MHz med RG59 blir således 0,66*300/(4*7,1) = 6,97 m vilket inte räcker mellan två element med ʎ/4 spacing. Med 135⁰ blir det dock 10,46 m vilket nästan räcker precis. Det saknas 11 cm. Med RG210 är marginalen större. Det går att hantera med 90⁰, man behöver inte gå på den enklaste ”end fire lösningen”, men 135⁰ grader ger inte bara mer gain (sämre F/B dock) utan även större frihet. I ARRL Antenna handbook kap8 sid 11 i min upplaga finns Fig 27 som visar två alternativ om man vill ha 90⁰.

 Fig,27 - Two methods of feeding the phased verticals.

Vill man göra en omkopplingsbox som man kan styra inifrån schacket måst men gå på en lite mer komplicerad lösning och då spelar det ingen roll i slutändan. Eventuellt återkommer jag i den frågan.

Nu är det dessutom inte säkert att våghastigheten är exakt 0,66 eller 0,85. Varför man lämpligen bör kolla detta.Jag köpte en RG58 på Kjell & Co. Den är "sladdrigare" än jag är van vid, den håller inte 50 Ω och den visade sig ha en våghastighet något över 0,66!

Hur mäter man våghastigheten? Det är inte speciellt svårt. Skall man kapa till en ʎ/4 lång bit koaxialkabel är det dessutom väldigt enkelt. Man behöver sin sändare, en (bra/stupsäker) SWR meter och en bra konstantenn samt en koaxial T-koppling (t ex PL-kontakt med 1 hane / 2 honor). Har man en vektorimpedansmeter använder man den på liknande sätt, med konstantenn.

Kapa till en dryg kvarts våglängd av den tilltänkta kabeln med marginal dvs t ex för 40 m en ca 10 m lång bit. Montera en koaxialkontakt i ena änden. Anslut konstantennen via t-kopplingen. Verifiera att den är ok, med SWR 1:1.  Anslut kabeln med en kontakt i den lediga platsen i T-kopplingen, se bilden nedan. SWR skall öka ordentligt. Kortslut den fria änden, SWR skall gå ner. Kapa bort en bit och gör om. Öppen skall SWR öka (kan vara svårt att se då det är massor med SWR) men kortsluten skall den minska. Fortsätt till dess SWR är 1:1 när kabeln är kortsluten (Minumum SWR nära mitten på bandet, eller den del av bandet som skall användas). Nu är kabeln exakt en kvarts ”elektrisk” våglängd! Man kan för säkerhets skull lägga sig lite lägre i frekvens (7,0 MHz) så att man inte går förbi och kapar för kort. Det är ca en dm mellan 7,0 och7,1 MHz. Mät den fysiska längden, jämför med vad en kvarts våglängd (för 7,1 MHz,  = 300/(7,1*4)=10,56 m). Dela längden på kabeln med en full kvartsvåglängd, detta är våghastigheten (så mycket lägre är utbredningen i kabeln jämfört med ljusets hastighet). Använd detta för att om ni så behöver kapa till andra längder, för t ex 135⁰ (3ʎ/8).

 Bild på uppkoppling för tillkapning av koax. Notera att minimum SWR kan vara ganska brett så dra upp känsligheten på SWR-metern (vi skall ju inte i första hand mäta SWR, utan hitta minimum). Använd så korta kablar som möjligt mellan TX, SWR-meter och konstlast.

Om det skulle finnas önskemål, kan jag ev fortsätta t ex med förslag på hur man kopplar med detta med reläer, så att man kan skifta från schacket. Lösningar med fler vertikaler etc. 

Kommentera!

---