Det börjar klarna varför tågen inte fungerar på vintern. Det
gäller ju generellt, men i synnerhet för Norrtåg som bl a trafikerar Botniabanan.
Kortversionen är att det är ekonomernas fel. Det är precis
samma anledning som gör att Sveriges kärnkraftverk har bland den sämsta tillgängligheten
(är tagna ur drift en stor del av tiden), medan Finlands kärnkraftverk har en
av de högsta i värden. I Sverige har ekonomerna fått styra, i Finland är
det teknikerna som ser till att det finns reservdelar mm i lager.
Redundans i system innebär att systemet fungerar även om
enskilda delsystem faller bort. För att citera wikipedia: ” Redundans byggs
ofta in i system som måste ha hög tillförlitlighet. I datorsystem kan två
datorer arbeta parallellt med samma uppgifter och spegla varandra, så att om en
av dem havererar så tar den andra över”. I min ingenjörsutbildning ingick att
tänka i sådana banor.
När ekonomerna får styra blir det i stället ”just in time”.
Inga lager, det binder kapital som då bli improduktivt. Ingen redundans, t ex
bara exakt det antal tåg som teoretiskt krävs för att klara tidtabellerna när systemet
är störningsfritt. Ingen reservkapacitet för avisning av tåg eller snöröjning av banor och framförallt växlar (mer ett problem där det finns mycket av den varan, t ex i Mälardalen), ett enda ställe (Västerås!) där slitna hjul
kan svarvas runda igen etc.
Det finns säkert fler anledningar som t ex dåligt skött
upphandling, felaktigt ekonomiskt tänkande vid konstruktion av tågen, för att göra saker
så billiga som möjligt. Hur är det t ex med hjulen? Detta i sin tur är med all
sannolikhet till syvende och sist ekonomernas fel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar