Torgny Lindgren skriver inte på dialekt!

Förra lördagen (22 juni 2013) sändes “kulturradion” på den tid då ”Lundströms bokradio” normalt sänds. "Lundströms" har semester sedan den 15 juni. Kulturradion diskuterade hur man i Ezra Pounds anda rangordnade författare i olika genrer. En sådan var författare som skriver eller skrivit på dialekt. Nämnda i detta sammanhang var Sara Lidman, som föregångare och Torgny Lindgren som tänkbar mästare. Båda är från ungefär samma dialektområde, Jörn, respektive Norsjö, i Norra Västerbotten.

Nu är det ju så att Torgny knappast kan anses skriva på dialekt Sara skrev egentligen inte heller på dialekt. I det senare faller förekommer det, framför allt i de tidiga böckerna, enstaka personer som uttrycker sig på dialekt, men det innebär ju inte Sara skrev på dialekt. När det gäller Torgny så skriver han på vad jag skulle kalla ”bönhussvenska”, alternativt ”predikantsvenska”. Detta är svenska med vändningar som har dialektala inslag, men saknar de flesta av elementen i dialekten. Däri ligger båda dessa författares storhet. Läsekretsen skulle bli väldigt begränsad om Torgny skrev på Norsjömål! Nej, han har förmågan att på svenska uttrycka sig så att man får en del av musten och känslan från dialekten, men samtidigt så att alla läsare kan förstå. Exempelvis använder Torgny den bestämda formen väldigt ofta även om orden inte är de korrekta från dialekten eller har den dialektala formen. Det är, i alla fall för mig, ingen slump att ”Pölsan” heter så och inte Pölsa. Märkligt nog heter det Hummelhonung och inte Hummelhonungen! När man läser det Torgny skriver och dessutom förstår den dialekt han måste haft i tankarna, men inte skriver på, tillkommer en dimension. AHA, det var så han tänkte här. Trots att formuleringen inte är på Norsjömål, inser man hur det skulle ha låtit. DET ÄR STORT, ja rent mästerligt.

Varken Sara eller Torgny använder i någon omfattning den grammatik som finns i målen från norra Västerbotten. Bortsett från att bestämd form är vanligare än i rikssvenska. T ex används inte dativ, som är så vanligt, även om en del av de yngre dialekttalarna kanske inte alltid träffar rätt. Men att Torgny skulle kunna göra detta rätt, det tvivlar jag inte på. Han är ju dessutom hemmastadd i tyska, som ju i stort sett följer samma regler.

En sak har dock Torgny fått om bakfoten. I den kokbok han givit ut tillsammans med Ella Nilsson, nämner han i förbigående ett recept på ”feinka”. Det är helt uppåt väggarna. Trots att han på samma ställe även har recept på ”blajta” har han blandat ihop feinka med blajta. De är emellertid två helt olika rätter.