Mandom mod och morske män

Mandom mod och morske män, finns i gamla Sverige än…. Kommer ni ihåg den sången. Det gjorde jag i dag. Det visar sig att det finns en å annan morsking i gamla Sverige, i alla fall i Kri-berg. Rune Lindberg heter en. Det är en fantastisk historia hur han stängde in sig fyra timmar i sin hytt för att undvika röken och bestämde sig för att överleva branden på mer än 1000 m djup i Kristinebergsgruvan. Det är inte ofta nyheterna är glädjande. Det är ju mest elände. Här fick vi dock nåt positivt och dessutom berättat med must å glimt i ögat. Se och hör hans berättelse här.

Den globala uppvärmningen drar söderut

Harpesten är på väg söderut. Tidigare var harpest en företeelse främst i norra Sverige, men nu finns den så långt söderut som i Östergötland. Det är nog den globala uppvärmningen som gör att den vandrar söderut;-) 

Hade det rört sig om en sjukdom som tidigare bara förekommit i södra Sverige och som vandrat norrut hade vi med all säkerhet fått läsa rubriker om att den globala uppvärmningen kommer att ta kål på oss.Nu tiger man nog om detta.

GD skall få sparken

Angeles Bermudez-Svankvist skall få sparken som GD för Arbetsförmedlingen. Nu får ju inte Generaldirektörer sparken, de får nya arbetsuppgifter och står till departementets förfogande, en slags elefantkyrkogård.

Det är enligt uppgift inte första gången hon får sparken heller, det hände tydligen precis innan hon blev utsett till GD för ”arbetsförmultningen”, då hon sparkades som stadsdirektör i Södertälje. Något år senare blev hon utsedd till årets chef. De är inte bra att bli utsedd till årets xxx! Kommer ni ihåg att man la ner årets Svensk efter att man utsett Refat El Sayed med flera misslyckade årets svenskar.

Enligt uppgift är Angeles i grunden tandläkare. ALDRIG att jag skulle lägga mig i en tandläkarstol och stirra i de där arga ögonen, aldrig! Min nuvarande tandläkare, hon har värdens snällaste ögon och även om det inte är en fröjd att ligga där, hjälper det en hel del.

Lämplig föda

I en debattartikel i SvD tar arkeologen Göran Burenhult och allmänmedicinaren Staffan Lindeberg upp evolutionsaspekter när det gäller vår kost.  Frågor de ställer är: 

”Varför matar inte djurskötarna på zoo sälarna med gräddbakelser? Varför får inte girafferna falukorv – eller tigrarna pizza? Jo, därför att alla djurskötare, zoologer och evolutionsbiologer i världen vet att dessa djur under årmiljoner utvecklat sin matsmältningsapparat och ämnesomsättning till den typ av föda som var tillgänglig i deras ursprungliga miljö. Varför tänker inte dietister likadant”?

Författarna menar att ca 80 % av vårt födointag är ”artfrämmande” och inte ingick i vår meny under vår utveckling till vad vi är i dag. Spannmål och mejeriprodukter har bara ingått i vår föda i några tusen år och har inte avsatt några egentliga spår i vår arvsmassa[1]. Samtidigt kan man se att samhällen som i dag har ett mer ursprungligt födointag, har inte våra vanligaste sjukdomar, som hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, högt blodtryck, osteoporosrelaterade frakturer och flertalet cancerformer.

I artikeln förs två resonemang som jag tycker är intressanta: 

• Det spelar ingen roll om vi äter 90 % procent animalier och 10 % vegetabilier som inuiterna, eller om vi äter 20 % animalier och 80 % vegetabilier som vissa rotfruktsodlande afrikanska samhällen.  Problemet är vilken typ av animalier och vegetabilier vi äter.

• Man påpekar att växter inte kan fly och att evolutionen därför har hittat på andra skyddsmekanismer och att i synnerhet avkomman i form av frö skyddas på olika (kemiska) sätt.

Det senare låter ju logiskt men det innebär en del frågor. Flera av de födoämnen som rekommenderas i artikeln är ju faktiskt ”fröer”, frökapslar, förstadier eller motsvarande. Dessutom är väl rotknölar samt lökar är väl även de en slagas avkomma i detta sammanhang? Bland de rekommenderade (urspungliga) vegetabilierna finns frukt, rotknölar, lökar, nötter, knoppar och blommor. Logiskt skulle de kunna vara i ”farozonen”? Nötter skyddas ju genom det hårda skalet så där kanske man kan tänka sig att det inte finns något skydd mot de enstaka arter som lärt sig öppna dessa med verktyg. Vissa växter skyddar sig genom att fröerna kan passera ograverade eller t o m förutsätter en passage genom matsmältningsapparaten. Hur är det med baljväxter? Sojabönan nämns som ett exempel på sådant som bör undvikas genom att den producerar en östrogenliknande substans, men bönor och ärter? Matsmältningsapparaten är nog inte anpassat till ärter och bönor. I alla fall känns det så ibland. Här tycker jag den annars utmärkta och tankeväckande artikeln kunde ha utvecklat resonemanget.

---

[1] Hur är det med laktostolerans? Själv är jag laktosintolerant, vilket jag uppfattat som det ursprungliga tillståndet, men det finns ju sådana som ”utvecklat” (?) tolerans mot laktos.

Sommarläsning

I sommar har jag inte bloggat på flera veckor vilket ni kanske märkt. Dels har jag ”jobbat på arbetslägret” (sommarstugan) med diverse reparationer, underhåll och förbättringar, dels har jag läst ett par böcker som jag tänkte nämna. Jag har använt en massa skruvdragare, borrar och bits, se nedan;-)

De obotliga optimisternas klubb av Jean-Michel Guenassia är en tegelsten på drygt 600 sidor. Den är dessutom väldigt ”lärd” och ”litterär” med massor av hänvisningar till verkliga personer och händelser. Den tar därför lite tid att ta sig igenom, men den är väl värd att läsa. För mig är den speciellt intressant att läsa då den utspelar sig i Paris, en slags andra hemstad för mig numera, nästan helt innanför ” Le Périphérique” och i för mig väl kända arrondissement, på främst den vänstra stranden. Jag lärde mig en hel del och den gör att jag känner för ytterligare läsning av några författare som nämns i boken.

Efter denna lite tyngre bok behövde jag något som var lättare. En man som heter Ove av Fredrik Backman, är en mycket rolig, men samtidigt lite tragisk och romantisk bok. Ove är en 59-årig man som kör SAAB, just blivit änkling och dessutom blivit överflödig på jobbet. Jag skulle tro att de flesta svenska män i min ålder, dvs 60 ± några år, känner igen oss och känner oss till del besläktade med Ove. Kanske till lite drygt 50 %. Det är dock knappast samma dryga 50 % vi delar med Ove. Själv har jag rätt mycket den där ”skall det vara så jävla svårt att…” attityden”, men kör t ex min tredje franska bil, vilket är helt hopplöst sett med Oves lite snäva synfält. Ove tål nog att skrattas åt, men ändå mest att hedras visar det sig i slutet.

Lite synd, men typiskt för författare födda på 1980-talet är att man ibland har lite vaga begrepp om det man skall beskriva. Ofta tar man till när man skall beskriva något som ligger bakåt i tiden. Ove är något yngre än mig nu, men vi kanske var mer i samma ålder när boken skrevs. Ändå får jag känslan av miljöbeskrivning t ex från barndomen och ungdomen, att Ove borde vara född som allra senast i mitten på 40-talet, dvs vara i 70-årsåldern. Detta är en aning störande. På samma sätt är det med en del företeelser. Ove är ju rent fördjävligt viktig med vad saker är och är till för, hur de skall hanteras. Viktigt är även att kunna göra vissa saker som t ex backa med släp, lufta ett element etc. Konstigt blir det då när författaren inte tycks veta skillnaden på en borrmaskin (alternativt skruvdragare) och en borr, eller en bits och en (ett) borr!! Värst blir det dock när han blandar ihop en stötdämpare med en stötfångare! Har författaren ens körkort – om man nu får vara lite Oveaktig? Skall det vara så jävla svårt att veta skillnaden på en stötfångare och en stötdämpare? För er som inte har körkort och är födda efter 1980, möjligen även har ”ensiffrigt BMI” hänvisar jag till bilder på wikipedia där den enorma skillnaden blir tydlig.

Stötfångare är det röda på bilden på "en alldeles hopplös BMW";-) Det är således en del av bilen som skall ta upp en så mycket som möjligt av energin vid en sammanstötning med annat föremål.

Stötdämpare, är en del av fjädringssystemet och ser ofta ut så här. Stötdämparen skall ta upp och dämpa energin t ex när man kör i ett gupp. Utan eller med dåliga stötdämpare kommer bilen att gunga på ett förfärligt jobbigt sätt. Själv kör jag Citroën, med gashydraulisk fjädring som är lite annorlunda:-)