I en debattartikel i SvD tar arkeologen Göran Burenhult och allmänmedicinaren Staffan Lindeberg
upp evolutionsaspekter när det gäller vår kost.
Frågor de ställer är:
”Varför matar
inte djurskötarna på zoo sälarna med gräddbakelser? Varför får inte girafferna
falukorv – eller tigrarna pizza? Jo, därför att alla djurskötare, zoologer och
evolutionsbiologer i världen vet att dessa djur under årmiljoner utvecklat sin
matsmältningsapparat och ämnesomsättning till den typ av föda som var
tillgänglig i deras ursprungliga miljö. Varför tänker inte dietister likadant”?
Författarna menar
att ca 80 % av vårt födointag är ”artfrämmande” och inte ingick i vår meny
under vår utveckling till vad vi är i dag. Spannmål och mejeriprodukter har
bara ingått i vår föda i några tusen år och har inte avsatt några egentliga
spår i vår arvsmassa[1].
Samtidigt kan man se att samhällen som i dag har ett mer ursprungligt
födointag, har inte våra vanligaste sjukdomar, som hjärt-kärlsjukdomar,
diabetes, högt blodtryck, osteoporosrelaterade frakturer och flertalet
cancerformer.
I artikeln förs
två resonemang som jag tycker är intressanta:
- Det spelar ingen roll om vi äter 90 % procent animalier och 10 % vegetabilier som inuiterna, eller om vi äter 20 % animalier och 80 % vegetabilier som vissa rotfruktsodlande afrikanska samhällen. Problemet är vilken typ av animalier och vegetabilier vi äter.
- Man påpekar att växter inte kan fly och att evolutionen därför har hittat på andra skyddsmekanismer och att i synnerhet avkomman i form av frö skyddas på olika (kemiska) sätt.
Det senare låter
ju logiskt men det innebär en del frågor. Flera av de födoämnen som
rekommenderas i artikeln är ju faktiskt ”fröer”, frökapslar, förstadier eller motsvarande.
Dessutom är väl rotknölar samt lökar är väl även de en slagas avkomma i detta
sammanhang? Bland de rekommenderade (urspungliga) vegetabilierna finns frukt, rotknölar,
lökar, nötter, knoppar och blommor. Logiskt skulle de kunna vara i ”farozonen”?
Nötter skyddas ju genom det hårda skalet så där kanske man kan tänka sig att
det inte finns något skydd mot de enstaka arter som lärt sig öppna dessa med
verktyg. Vissa växter skyddar sig genom att fröerna kan passera ograverade
eller t o m förutsätter en passage genom matsmältningsapparaten. Hur är det med
baljväxter? Sojabönan nämns som ett exempel på sådant som bör undvikas genom
att den producerar en östrogenliknande substans, men bönor och ärter? Matsmältningsapparaten
är nog inte anpassat till ärter och bönor. I alla fall känns det så ibland. Här
tycker jag den annars utmärkta och tankeväckande artikeln kunde ha utvecklat
resonemanget.
[1] Hur är det med laktostolerans?
Själv är jag laktosintolerant, vilket jag uppfattat som det ursprungliga
tillståndet, men det finns ju sådana som ”utvecklat” (?) tolerans mot laktos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar