På cykel runt Parc Natural och Laguna de la Mata

Vilken fin cykeltur! I morse kastade vi oss upp på våra svarta, 6-växlade springare och cyklade runt en av saltsjöarna och ”Parc Natural de La Mata”. Vi startade i förmiddags hemifrån och började med att cykla ca 7 km snett inåt landet, längs CV 905, i nordvästlig riktning. Fina cykelbanor vid sidan av huvudvägen. Strax före Ciudad Quesada, där förre oppositionsrådet (M) i Umeå, Anders Sjölund, numera bor, tog vi höger ut mot kusten igen. Otur för Sjölund, numera glofkluppspresident, han måste ha köpt sitt ställe när priserna var på topp för ca 6 år sedan. Priserna är nog bara hälften eller t o m lägre än så numera. Från strax söder Quesada gick turen nästan rakt österut mot havet söder om Guardamar. Ett kort stopp för en kaffe på en lokal bar längs vägen. Fina nästa öde stränder och skyddade sanddyner når vi strax. Många spanska påskfirare är ute och har pick nick. Det är dessutom en sorts högsäsong här nu, då många spanjorer kommer från inlandet och storstäderna, Madrid t ex, och skall ta sitt traditionella påskdopp i havet.

Stranden mellan Guardamar och La Mata, mot norr. I fjärran finns Santa Pola, Alicante och långt bort i fjärran Benidorm

 

Samma strand mot söder. La Mata och Torrevieja i fjärran

Från Guardamar gick färden vidare söderut längs kusten och N332, fina cykelvägar vid sidan av trafiken, men det är lömskt att ta av och ge sig ut vid sidan, dessa. Avstängda bostadsområden kan innebära väldiga omvägar. I norra delen av La Mata får man dagens första caña. 

I väntan på det goda

 

Jag måste erkänna att jag haft lite svårt för dessa små glas med öl, 25 cl, som en caña innebär. Jag har tidigare ofta beställt en tanque, dvs en sejdel, 50 cl. Så här passar en caña väldigt bra. Man kan stanna på fler ställen å få sig en klunk;-)

Längre ner på La Mata stannar vi en gång till, mer turrister här, vid det fina torget.

Så cyklar vi vidare längs kusten till dagens väldigt noga uttänkta mål. Den bästa fisk restaurangen vi känner till här, Barlovento. Priset är där efter, någonstans mitt emellan lokala och svenska priser. Lunch på Barlovento, piggvar i grön sås, med räkor och musslor för mig och räkfylld friterad sjötunga för M. Ett riktigt gott, torrt, spanskt vitt vin till. M tar även creme caramell, med vispgrädde och jordgubbar mm visar det sig….

Creme caramel

 

Så kom pärsen…… Vi hade kvar en riktigt uppförsbacke, ca 4 km och en fruktansvärd motvind, i och för sig mycket utför, men det kompenserade motvinden mer än väl för. Nu är vi helt utpumpade och vilar ut. Totalt gissar jag att cykelturen blev ca 3 mil.

Junselevargen - Rödluvan

Just nu känns det som man borde låta den sk Junselevarghonan, även kallad Rödluvan, få vara. Felet man gjorde var att skjuta hennes ”kavaljer”. Då blev hon ensam om jakten och fick ta till så enkla byten som möjligt.

Vargen har nog hävd i det sk renskötselområdet, betydligt längre än oss ”lappar”, ”kväner” och ”nybyggare” och den traditionella renskötseln och annan kreaturshållning har tidigare tvingats ta hänsyn till rovdjurstrycket och fått leva med det. Det är först med förhållandevis moderna skjutvapen, repetergevär (Det första kom 1849, men i allmänt bruk bland jägare i vårt land kom det långt senare, en bit in på nittonhundratalet. I min barndom pratade de äldre fortfarande om ”lo(d)bössa”, dvs mynningsladdare, inte en bössa för att fälla lodjur) och färdiga patroner, som människan fick övertag över vargen och övriga rovdjur.

Vargen är nog en bättre viltvårdare än våra jägare. Det är min åsikt att t ex vår älgstam skulle må bättre av ett mindre jakttryck från människan och ett kraftigare från t ex varg, enligt principen "Survival of the fittest". Att anpassa sig till  repetergeväret tar nog så många generationer, tyvärr.

Kräftor på Påskafton?

I gårdagens inlägg glömde jag att berätta om kräftorna. Det var även lite annat som föll bort i inkopieringen av gårdagens text, men det är i stort sett tillrättat nu.  Tog dessutom bort en extra kopia av bilden.

Jo, som jag skrev i går var vi på Zenia Boulevard i går på påskafton. Vi handlade lite livsmedel på Alcampo (det är samma livsmedelskedja som i Frankrike heter Auchan). När vi stod och köade vid de enorma fisk- och skaldjursdiskarna var det en annan svensk familj före. De köpte levande kräftor. Flodkräftor, möjligen bergs- dito, på påskafton, vilken grej! Lycklig som ett barn lämnade far i familjen fiskavdelningen sägandes på svenska (han hade hört oss prata svenska) två kilo levande flodkräftor för 50 spänn (5,9 €/kg) kilot, de ni! Han länsade det som fanns, men vi var ändå inställda på de skära (för eventuella yngre läsare:  Skär är samma sak som rosa! På samma sätt som lila och violett är samma färg), fina och döda havskräftorna för 14 €/kg. Billigt de med. Avsikten var att till en kvällssupé servera havskräftor och en flaska cava. När vi korkat upp cavan, skurit upp lite bröd mm, kunde vi konstatera att det var ovanligt tuffa havskräftor. Jag fick hämta plåtsaxen och en rejäl kniv, man har inte riktigt alla köksverktyg här som nötknäppare och kräftknivar, än. Vem hade tänkt äta kräftor på Påskafton? Efter att ha sugit i oss var sin klo, tittar min fru och jag på varandra och säger: De är ju råa! Råa och totalt osaltade med geléaktigt kött. Råa men skära, hur gick det till. Vad har levande havskräftor för färg? Är inte de oxo mörkare, kanske lite gråa som råa/levande räkor, kanske inte svarta som humrar och insjökräftor, när de lever, före de kokas? Tydligen säljer man döda råa, möjligen bara hastigt uppkokade, kräftor här. Antagligen för att de normalt endera skall grillas eller koka med i en skaldjurspaella. Vi har provat båda på restaurang.

Hur som helst vi fick ställa till ett kräftkok och det ordnade sig, möjligen skulle vi ha haft mer salt i kokvattnet, trots att jag la i ett par ordentliga nävar. Cavan var oxo bra!

Viva Espania

Spanien är fantastisk och det gäller inte bara vädret. Det är för övrigt 25-26 grader nu och någon minimal molntuss på himlen. De fläktar en del men det är bara skönt.

Jag kan ju jämföra med Frankrike, där jag bodde/jobbade ett knappt år 2005/06, och det är visserligen rätt mycket av både hängslen och livrem här med, men inte till den milda grad som i Frankrike.  Jag minns hur många ggr det var rena moment 22, t ex att öppna ett bankkonto i Frankrike. Jag behövde ett bankkonto för att t ex få el, telefon och därmed möjlighet att även få en internetanslutning. Men, för att få ett bankkonto var man tvungen att ha en el eller telefonräkning! En bank vägrade helt. Till slut accepterade Credit Lyonnais hemförsäkringsräkningen, men det tog tid Så var det med det mesta. Krångligt!

Bostadstandarden är avsevärt bättre här. Köken till exempel, de spanska är har i stort sett samma standard som svenska, ofta bara en ho i diskbänken dock. De franska köken skall vi inte tala om. Ofta inga skåp eller lådor, man får stapla pannor mm på golvet!

De offentliga (på resturanger och barer) toaletterna är en annan sak. Genomgående av högre standard och renlighet i Spanien. I Frankrike i allmänhet och i Paris i synnerhet drabbas man ofta av snuskiga ställen med två markerade fotsteg och ett hål i golvet. Ju finare ställe, finare adress etc, ju värre är det ofta. T ex längs Rue de Rivoli i Paris är det genomgående ett hål i golvet som gäller.

Allt är dock inte perfekt i Spanien. Trafiksystemet kan ha sina underligheter och skyltning kan oxo vara något tveksam. I dag har jag varit på en av Spaniens största shoppingområden (på amerikanska Shopping Mall”), Zenia Boulevard. 

Var ligger toaletten

I går var jag på ”stämma” för radhussamfälligheten. Det var intressant. Detta är den tredje (fjärde om vi även räknar vår gamla släktgård Sundet i Vallen, Lövångers socken i Västerbotten), samfälligheten jag är medlem i. Det är vår radhussamfällighet i Umeå, vår sommarstuge/vägförening på Bättringsvägen (jaa, den heter så) och nu radhussamfälligheten El Salado 1, här i Spanien. 

Delägarna delades in i tre grupper, Spanjorer, Tysktalande och så den minsta gruppen, engelsktalande. I den senaste hamnade jag och en annan udda typ, en norsk. För varje grupp fanns en slags ordförande. Vi lyckades med att gå igenom dagordningen. Jag är inte klar på vad alla beslut blev, men det pratades mycket. Många delägare ligger efter med avgifterna och ca tio kommer att bli lagförda då de ligger efter med över tusen € och låtit detta pågå i flera år. Årsavgiften är mycket låg.

På något sätt lyckades vi i någotsånär demokratisk ordning genomföra ett möte med så pass många olika nationer. Förutom redan nämnda finns här ryssar, holländare, fransmän och italienare och troligen ännu fler  "Qutlänningar" i denna sk "urbanisation". Inget synligt främlingshat. är inte det fantastiskt.