Bilder i radion?

I dag läste jag en insändare i VK (Västerbottenskuriren) som tog upp det faktum att Radion, SR, mer och mer överger sin egenart, dvs att man är ett ljudmedium och inget mer. Ofta blir lyssnarna uppmanade att skicka in bilder! Dessa bilder skall sedan beskådas på ”nätet”. Det förutsätts att lyssnarna har tillgång till ”nätet”. Alla lyssnare har nog inte det.

Insändarskribenten och jag frågar oss varför inte ”radion” håller sig till det man har att förvalta, nämligen utsändning av ljud, något som passar utmärkt för att förmedla nyheter, reportage, information och musik mm.

Under det senaste året har jag vid ett par tillfällen ”jagats” (efterfrågats, blivit uppringd på telefon etc) för att ge kommentarer till några aktuella händelser. Jag har konsekvent nekat ett av TV-företagen och tveksamt ställ upp för SVT vid ett tillfälle, men radion, ekot, Studio ett efter 16, har inte varit något problem för mig. Man behöver ju inte synas. Det man har att säga (svara på) är det viktiga, inte några mer eller mindre ovidkommande bilder. Vad är det för nytta med en filmsekvens där jag talar i mobiltelefon vandrandes omkring på min sommarstugetomt? Detta var vad SVT la till som ”effektbilder” i samband med en intervju i somras.

Är det den tilltagande exhibitionismen som spökar här också. Se mig! Känner sig radiomedarbetarna utanför för att de inte syns? Räcker det inte att man titt som tätt talar om vad man heter, att en journalist nämner den andres namn och att det upprepas till rent löjliga proportioner? Detta görs så mycket att det inkräktar på programinnehållet. Typiskt är att SMHI får allt mindre och mindre tid och ofta inte hinner med hela väder- eller sjörapporten utan måste korta den och att vi i stället tvingas höra på diverse ”jinglar” där olika medarbetare nämns vid namn. Vad är det för nytta med det?

Dessa exhibitionistiska tendenser är nog värd en egen fundering. Hur mycket är ”se på mig fenomenet” (facebooksamhället om man så vill) skyldig till att ungdomar mår dåligt, blir mobbade och utsatta för övergrepp? Det kan man fråga sig.