Fåglalåt och vita snören

I veckan har vi i radion (P1) fått höra att antalet fåglar i Sverige har minskat. Fem miljoner färre fåglar bara i Norrbotten, men det gäller hela landet! Om jag minns och hörde rätt så har enbart Lövsångaren minskat med tre miljoner exemplar i Norrbotten. Nu är det Sveriges vanligaste fågel, så den är knappast hotat. Den förklaring man försökte sig på, var att det skulle ha med klimatförändringarna att göra. Det känns dock lite långsökt, då Lövsångaren är en fågel som är spridd över hela landet, ja hela kontinenten och den häckar långt ner i centrala Europa. Varför skulle då lite mer värme i fjällbjörkskogen och tidigare insektskläckning göra att den minskar? Tveksamt!

Själv sitter jag på trappen till min sommarstuga och njuter av fågelsången, men den moderna människan tycks vara helt ointresserad av fåglalåt och rör sig i naturen, i parker mm med två vita sladdar i öronen. Bort med fågelsången och in med, ja vadå?

Tidigare i vår kunde man läsa i Forskning och Framsteg (FoF) att antalet fågelarter har ökat i Sverige. Fler arter har etablerat sig i landet än de som försvunnit. Det är lite paradoxalt med tanke på de uppgifter vi hörde i radion. Här kanske klimatet är en troligare förklaring. Även om klimatförändringarna är otrolig små, knappt mätbara någon tiondels grad i ökad medeltemperatur, så kan de ha betydelse på marginalen. 

Andra miljöförändringar har troligen större påverkan. Till exempel var Storspoven en karaktärsfågel när jag var yngre. Väldigt vanlig och den hördes ständigt under vår och försommar. Det moderna sättet att hantera grovfoder, de vita ensilagebollarna som skall tas tidigt, har gjort att den nästan har blivit en raritet. Den har inga bra häckningsplatser längre. Liknande förändringar påverkar olika arter negativt och positivt. i bland i flera led.

Men vad gör väl detta, in med de vita snörena i örena och så vandrar vi med tom blick in i framtiden.