Sommar i Laxviken

Nu är sommaren här, vi har 23,5 grader (kl 12, så det blir nog mer) på skuggsidan och solen strålar från en blå himmel.  Det var på tiden, vi har bara haft någon enstaka dag med den riktiga värmen, även om soldagarna har varit rätt många och nederbörden varit ringa. Vi har t ex bara halvtomma regnvattentunnor. Vid den här tiden brukar de vara fulla även en ganska torr sommar.

Ett annat tecken på att vi nu är inne i högsommaren är att fågelsången i stor utsträckning tystnat. Nu hör vi bara sjö- och kråkfågel här i viken. Hackspett och spillkråka kan förekomma någon gång. Koltrasten höll ut tills för några dagar sedan. Koltrasten har följt oss sedan vi lämnade Spanien den 5:e maj. Nere i ”öknen” i Torrevieja lyser han ju med sin frånvaro men när vi kom till första övernattningsstället i Girona, strax norr om Barcelona, på kvällen den 5:e ”pratade” han livligt, sen hördes han i Avignon, Beaune (där vi ju blev kvar i över en vecka pga bilhaveri), Stuttgart, Schneevertingen (nära Hamburg), Göteborg och sen hemma i Umeå/Laxviken. Att koltrasten låtit höra sig ovanligt länge i år konstaterades även i P1:s Naturmorgon. Precis som jag upplever det har han hållit på i mer än två veckor längre än vanligt. Jag tolkar det som om sommaren varit försenad, något som även märkts på fruktträden som blommat sent och ger ringa frukt i år.

Roy Spencer hade för någon vecka sedan en gissad förutsägelse om att 2016 skulle bli det globalt varmaste året sedan man började mäta temperaturen (nära jordytan) med satellit (dvs sedan 1978), men han har redan tvingats ta tillbaka det. Under maj och juni har den globala temperaturen sjunkit drastiskt och det ser ut som om 1998 kommer att vara det varmaste året även fortsättningsvis, om inget drastiskt inträffar. Vi går ju efter en kraftig ”El Niño”, mot en förväntad kraftig ”La Niña”.