Sommar i Laxviken

Nu är sommaren här, vi har 23,5 grader (kl 12, så det blir nog mer) på skuggsidan och solen strålar från en blå himmel.  Det var på tiden, vi har bara haft någon enstaka dag med den riktiga värmen, även om soldagarna har varit rätt många och nederbörden varit ringa. Vi har t ex bara halvtomma regnvattentunnor. Vid den här tiden brukar de vara fulla även en ganska torr sommar.

Ett annat tecken på att vi nu är inne i högsommaren är att fågelsången i stor utsträckning tystnat. Nu hör vi bara sjö- och kråkfågel här i viken. Hackspett och spillkråka kan förekomma någon gång. Koltrasten höll ut tills för några dagar sedan. Koltrasten har följt oss sedan vi lämnade Spanien den 5:e maj. Nere i ”öknen” i Torrevieja lyser han ju med sin frånvaro men när vi kom till första övernattningsstället i Girona, strax norr om Barcelona, på kvällen den 5:e ”pratade” han livligt, sen hördes han i Avignon, Beaune (där vi ju blev kvar i över en vecka pga bilhaveri), Stuttgart, Schneevertingen (nära Hamburg), Göteborg och sen hemma i Umeå/Laxviken. Att koltrasten låtit höra sig ovanligt länge i år konstaterades även i P1:s Naturmorgon. Precis som jag upplever det har han hållit på i mer än två veckor längre än vanligt. Jag tolkar det som om sommaren varit försenad, något som även märkts på fruktträden som blommat sent och ger ringa frukt i år.

Roy Spencer hade för någon vecka sedan en gissad förutsägelse om att 2016 skulle bli det globalt varmaste året sedan man började mäta temperaturen (nära jordytan) med satellit (dvs sedan 1978), men han har redan tvingats ta tillbaka det. Under maj och juni har den globala temperaturen sjunkit drastiskt och det ser ut som om 1998 kommer att vara det varmaste året även fortsättningsvis, om inget drastiskt inträffar. Vi går ju efter en kraftig ”El Niño”, mot en förväntad kraftig ”La Niña”.

Dagens rubrik i VK

På första sidan i dagens VK (Västerbottens- Kuriren) kan man läsa följande: "Fler mår dåligt bland samer". Om man inte visste bättre skulle man kunna tro att man påstår att det inte är särskilt trevligt att vistas bland samer.  Skärpning VK! Rubriken borde ha varit ungefär så här: "Allt fler samer mår dåligt". Det har sina risker att, som man plägar, sätta subjektet sist i en rubrik!

TV reklam för välgörande ändamål?

När jag sitter och tittar på Europamästerskapen i friidrott, som sänds på TV12, uppstår en fråga. Hur mycket spenderar SOS Barnbyar på TV-reklam? Det kommer ett långt inslag ungefär var tionde minut. Bjuder TV12 på denna reklam eller är det så man använder sina insamlade slantar till dyr TV-reklam? Till detta kommer att UNHCR, regelbundet men betydligt mer sällan har motsvarande reklamsnuttar.

Är detta rimligt?

Antenna change and manual rotation

Today 5th of July (2016) it is time for the VHF (144 Mhz) activity contest (NAC). Time for me to change between the vertical (mainly for 20 and 15 m bands), to the small directional antenna with hand rotation for 144 Mhz.

The vertical up and the 4 element Yagi on the ground.

 

Manual rotation of the tiny 144 Mhz Yagi. 

Things are a little primitive at the summer QTH, but that is also the charm and intention.

QRV från Laxviken igen

Egentligen borde jag ha skrivit lite här för länge sen, det finns massor att berätta. Det blev emellertid lite överväldigande, speciellt hemresan som tog mycket längre tid än beräknat. Bilen havererade och vi blev kvar i Beaune i 8 dygn extra för reparation. Någon gång när jag orkar skall jag kanske berätta om det.

 

Nu bor vi i stugan i Laxviken igen. Antenner har kommit upp. Dels den till huvudsakligen monobands antenn för 20 m, konverterade multibandsvertikalen (Sandpiper), dels en lågt hängande dipol för 80 m. Den blev 2*18,5 m, troligen beroende på att den hänger så lågt över en fantastisk jord. Jag har grundvattnet mindre än 1 m under markytan och havet är bara ett par hundrameter bort. Bilden visar hur väldigt lågt den sitter med matningspunkten på en ribba över gaveln. En INV-Vee med stor vinkel och matningen bara 4 m över backen. På bilden syns även vertikalen. Nästan dagliga QSO  med SM2AYE m fl ger vid handen att den fungerar mycket bättre än den borde!

Ta seden dit man kommer

En bekant skrev för några dagar sedan i ett Facebookinlägg apropå ”hälsningsdebatten” att: ”Det är självklart att respektera den kultur man kommer till. Jag skulle aldrig av respekt för den religion som finns vägra att ta av mig skorna, att inte visa knäna etc vid ett besök i deras kyrka”. Vidare ” Jag är naturligtvis knäpp som tycker att kommer man till ett nytt land måste man respektera de spelregler som finns där”.

Detta låter sig sägas och är väldigt svårt att säga emot, men det kan i praktiken bli svårt att kunna respektera.

Jag har jobbat och varit på tillfälliga, kortare och länge besök i många länder, delvis sammanfallande med t ex de länder i Mellanöstern som skribenten ovan vistats i, men även t ex ett år i Frankrike och sedan några år regelbundet i Spanien där vi bor ca halva året numera. En sak i kulturen här – det torde vara lika i flertalet länder häromkring – det är hur man hanterar sina djur. Nu avser jag inte i första hand på tjurfäktning. Det är ju en relativt marginell företeelse, där tjurens lidande trots allt är tidsbegränsat. Tjurfäktningen kan dock ses som ett symptom på hur man ser på djuren, dvs som oskäliga varelser utan känsloliv. Gissningsvis är det även här religionen, Katolicismen, som är bakgrunden. Det jag reagerar mest på är hur man sköter sina hundar (även kattor behandlas ofta mycket illa). Det är mycket påtagligt för oss här. Det är vanligt att ha en eller helst två hundar, gissningsvis som vakthundar, inlåsta 24 timmar per dygn på mycket små områden, här hos oss typiskt en altan på ca 20 m². Där de sedan totalt uttråkade skäller hela dagarna, i synnerhet vid passage av annan hund som för ovanlighets skull rastas, av passerande katt eller brevbärare. På så sätt jagar grannars hundar upp varandra till dess det blir en fullständig kakafoni över nejden.

Vi har en granne tre hus bort som jag sett rasta en av sina två hundar en gång sedan 2011, när vi skaffade detta ställe! Hunden i fråga är en stor hund, obestämbar ras, men med mankhöjd på ca 80 cm. Det borde få massor med motion, men inte. Han har säkert rastat hunden någon fler gång under dessa fem år, med vi har sammanlagt bott här ca ett och ett halvt år sedan 2011 och var det en vanlig företeelse så borde jag ha sett det fler än EN gång. Den lille ettrige hunden de också har, har jag aldrig sett rastas

Mitt emot en av våra kvartersbarer, Oasis, finns en labradorliknande hund, instängd på ca 3 m² plus en trapp. Vi har aldrig sett den få motion annan än att springa upp och ner för trappen. När husse, en ensamstående man i 30-årsåldern, är hemma, är den tyst och gör allt för att få hans uppmärksamhet (men ignoreras totalt), när husse försvinner, skäller den konstant på allt och alla.

Det finns säkert värre exempel, både på djurhållning och på kulturskillnader som man har svårt att förlika sig med, men som exempel på praktiken duger detta.