Welcome to my home town

I går kväll, eller snarare i morse, kom jag hem från ett kort besök i Paris efter två dagars diskussioner med två franska samarbetspartners.

Det finns två saker som irriterar mig när man landar på Arlanda vid halv tio på kvällen för att med kort om tid rusa från terminal 5 till terminal 4 för att ta sista planet till Umeå. Nu kom vi i väg bra från Paris och kunde landa något före tidtabell så man behövde inte springa i alla fall.

Det ena är besättningens glada tillrop vid landningen: ”Välkommen till Stockholm och Arlanda bl a bl a ha en trevlig kväll i Stockholm”. Jag ska inte ha någon trevlig kväll i Stockholm, jag skall försöka hinna med planet till Umeå för att vara hemma vid midnatt.

Det andra är dessa bilder på internationellt kända svenska som möter en vid passagen av tullen på terminal 5. De med texten ”Welcome to my home town”. Ta ner dessa bilder! Dom har hängt där nu i en oherrans massa år och för mer än hälften borde in Stockholm betraktas som deras ”home town”! Många är ju för övrigt avlidna sedan många år och skulle inte kunna välkomna en över huvud taget.

Vad har man för definition av ”home town”? För mig är det där man växt upp. Jag har bott i Umeå i 35 år och det är det längsta jag bott på någon plats. Betydligt längre än vad jag bott i Skellefteå, som jag betraktar som min hemstad, för där bodde jag under min uppväxttid. Det är där jag träffade mina barndomskamrater, Skellefteå AIK är laget osv. Jag är förvisso född i Stockholm – något jag skämts över i hela mitt liv – men Stockholm är mindre hemstad för mig, än vad t ex Paris är. Ett Paris som jag bott i ett knappt år. Egentligen inte Paris, utan i Essonne, Île-de-France, dvs en bra bitsöder om själva Paris. Så hur definierar man då hemstad. Om det är där man är född och uppväxt borde hälften av ansiktena plockas bort, t ex Salming och Astrid Lindgren, från Kiruna respektive Vimmerby. Om man däremot avser var man bott längst eller bor just nu skulle i stort sett resten åka ner, t ex Garbo och Ingrid Bergman etc.

Så slutligen en kommentar till om att den allmänna förväntan är att man inte skall längre än till Stockholm när man landar på Arlanda. Då jag visste att jag hade ca 35 minuter, från ankomst till terminal 5 till avgång från terminal 4, om vi var i tid, hade jag vid incheckning sett till att få en plats långt fram, så långt fram i ekonomiklass, i detta fall rad 5, plats 5C noga räknat, som det gick. På plats 5B sitter en herre som frågar om jag kan tänka mig att byta med hans fru som sitter längre bak. Aldrig, säger jag, jag har bokat denna plats speciellt. Senare, uppe i luften, kommer hans fru, ställer sig bredvid mig och blänger på mig. Nåväl, nu kom vi i väg i god tid, och landade ca 10-15 minuter tidigare än enligt tidtabell så något spring med mina dåliga knän blev det inte. En rask promenad från F-piren (dvs längst bort på terminal 5) till gate 38 på terminal 4, inklusive en förhållandevis smidig säkerhetskontroll gjorde att man t o m hann på toaletten.