Sommarläsning

I sommar har jag inte bloggat på flera veckor vilket ni kanske märkt. Dels har jag ”jobbat på arbetslägret” (sommarstugan) med diverse reparationer, underhåll och förbättringar, dels har jag läst ett par böcker som jag tänkte nämna. Jag har använt en massa skruvdragare, borrar och bits, se nedan;-)

De obotliga optimisternas klubb av Jean-Michel Guenassia är en tegelsten på drygt 600 sidor. Den är dessutom väldigt ”lärd” och ”litterär” med massor av hänvisningar till verkliga personer och händelser. Den tar därför lite tid att ta sig igenom, men den är väl värd att läsa. För mig är den speciellt intressant att läsa då den utspelar sig i Paris, en slags andra hemstad för mig numera, nästan helt innanför ” Le Périphérique” och i för mig väl kända arrondissement, på främst den vänstra stranden. Jag lärde mig en hel del och den gör att jag känner för ytterligare läsning av några författare som nämns i boken.

Efter denna lite tyngre bok behövde jag något som var lättare. En man som heter Ove av Fredrik Backman, är en mycket rolig, men samtidigt lite tragisk och romantisk bok. Ove är en 59-årig man som kör SAAB, just blivit änkling och dessutom blivit överflödig på jobbet. Jag skulle tro att de flesta svenska män i min ålder, dvs 60 ± några år, känner igen oss och känner oss till del besläktade med Ove. Kanske till lite drygt 50 %. Det är dock knappast samma dryga 50 % vi delar med Ove. Själv har jag rätt mycket den där ”skall det vara så jävla svårt att…” attityden”, men kör t ex min tredje franska bil, vilket är helt hopplöst sett med Oves lite snäva synfält. Ove tål nog att skrattas åt, men ändå mest att hedras visar det sig i slutet.

Lite synd, men typiskt för författare födda på 1980-talet är att man ibland har lite vaga begrepp om det man skall beskriva. Ofta tar man till när man skall beskriva något som ligger bakåt i tiden. Ove är något yngre än mig nu, men vi kanske var mer i samma ålder när boken skrevs. Ändå får jag känslan av miljöbeskrivning t ex från barndomen och ungdomen, att Ove borde vara född som allra senast i mitten på 40-talet, dvs vara i 70-årsåldern. Detta är en aning störande. På samma sätt är det med en del företeelser. Ove är ju rent fördjävligt viktig med vad saker är och är till för, hur de skall hanteras. Viktigt är även att kunna göra vissa saker som t ex backa med släp, lufta ett element etc. Konstigt blir det då när författaren inte tycks veta skillnaden på en borrmaskin (alternativt skruvdragare) och en borr, eller en bits och en (ett) borr!! Värst blir det dock när han blandar ihop en stötdämpare med en stötfångare! Har författaren ens körkort – om man nu får vara lite Oveaktig? Skall det vara så jävla svårt att veta skillnaden på en stötfångare och en stötdämpare? För er som inte har körkort och är födda efter 1980, möjligen även har ”ensiffrigt BMI” hänvisar jag till bilder på wikipedia där den enorma skillnaden blir tydlig.

Stötfångare är det röda på bilden på "en alldeles hopplös BMW";-) Det är således en del av bilen som skall ta upp en så mycket som möjligt av energin vid en sammanstötning med annat föremål.

Stötdämpare, är en del av fjädringssystemet och ser ofta ut så här. Stötdämparen skall ta upp och dämpa energin t ex när man kör i ett gupp. Utan eller med dåliga stötdämpare kommer bilen att gunga på ett förfärligt jobbigt sätt. Själv kör jag Citroën, med gashydraulisk fjädring som är lite annorlunda:-)