FRA, NSA och Ryssland

Nu tror SVTs journalist, Fredrik Laurin, att han gjort ett sk scoop. Det har han knappast.

Det är inget nytt att FRA bevakar Ryssland. Det har Sverige/FRA gjort länge och det har även med största sannolikhet hela tiden skett i ett utbyte med USA. Ett gammalt exempel är DC3:an som Sovjetunionen sköt ner på 50-talet. Sverige och FRA fick teknisk utrustning från USA i utbyte mot det material som den svenska tekniska spaningen genererade. Sannolikt fick man även amerikanskt spaningsmaterial i utbyte.

Att FRA skall spana på Ryssland anser jag som självklart. Det är FRAs förbannade skyldighet. Vi måste ha koll på vad vår mest närliggande stormakt håller på med. Att vi därmed får spaningsmaterial som är värdefullt bytesobjekt är även det en självklarhet. Det är bara vänster- och vissa miljöpartister som inte fattar det. Vår underrättelsetjänst kan dock inte vara allomstädes närvarande och vi har intressen i delar av värden där vi har små möjligheter att ha 100% koll, t ex Mellanöstern och Afghanistan etc. Dessutom är det, för den som tänker efter, värdefullt att få en kompletterande bild från en annan källa för oss även i områden där vi kanske har viss underrättelseverksamhet, precis som det för t ex USA är bra med en ”second source” vad gäller förhållandena i Ryssland. Ingen tror väl t ex att USA inte bevakar Ryssland för att vi gör det åt dom!!

Detta vet i princip alla, i synnerhet våra toppolitiker, i alliansen såväl som i oppositionen. Låter det på något annat sätt så är det bara politisk retorik på samma sätt som i NATO-frågan.

Man ”ylar” om att vi inte är neutrala. Sveriges officiella hållning har dock aldrig varit strikt neutralitet, inte sedan andra världskriget. Målsättningen har varit att vara alliansfria för att i ett eventuellt krig kunna vara neutrala. Det är en annan sak. Numera har vi ju förpliktelser genom vårt medlemskap i EU och försvarssammarbete inom Norden, som gör att även alliansfriheten snarast är ett minne blott. Att vi inte är medlemmar i NATO är numera en rent teknisk fråga för att den politiska retoriken inte skall behöva göra för tvära kast. Vi deltar mer i NATO-samarbetet än vad många NATO-medlemmar gör och det vore väldigt klokt att bli medlem även rent formellt. Detta är min högst personliga åsikt.

En intressant, troligen oavsiktlig, felsägning kunde höras i gårdagens TV-nyheter. Det lät ungefär så här: ”Sverige har åt USA spionerat på USAs arvfiende Ryssland”. Ryssland kan inte anses vara USAs arvfiende, de har aldrig varit i krig (borträknat det kalla kriget då) och USA och Sovjetunionen har däremot faktiskt varit allierade, under andra världskriget. Däremot kan man gott säga att Ryssland är vår, Sveriges, arvfiende.

En fråga som anses viktig av vissa förståsigpåare som är huruvida, utbytet skett med svenskt material som vi insamlat för egen del och som vi därefter delat med oss av, eller om det skett på uppdrag av USA. Skillnaden torde vara mycket mindre än man i förstone tror. Här följer ett hypotetiskt men tämligen rimligt resonemang. Antag att man i en diskussion mellan NSA och FRA från NSA får frågan, vad vet ni om X. Det rimliga svaret kan då vara att vi har inget just nu, men vi får väl åka hem å kolla vad vi kan få fram. Den svenska delegationen resonerar internt då ungefär som så. Hmm, X det kanske vi skulle titta på, det påverkar ju även oss. OSV. Detta förenklade resonemang visar att diskussionen om det sker på uppdrag eller inte, tämligen snabbt blir rena hårklyverier.