Marodörerna på P1-morgon

Sedan urminnes tid, ja i alla fall sedan början på 1970-talet har jag varje morgon lyssnat på P1. Programupplägget har varit lite olika men i stort sett följt samma mönster. Före kl 0600 en morgonandakt, därefter en sjörapport och så nyheter kl 0600. Efter nyheterna lite kommentarer, nya nyheter kl 0630, på senare tid därefter ekonomi- och vetenskapsnyheter, lite mer kommentarer, en andra andakt, numera tanka för dagen som i stort sett kan vara vad som helst, en landrapport och så nyheter kl 0700. Så rullar det på.

Det som är mer och mer tydligt är att radiomedarbetarnas narcissism har börjat påverka programmen. Gång på gång tonas t ex sjörapporten ner i förtid innan uppläsaren är klar, för att den som senare skall sköta intervjuerna efter nyheterna, i morse var det Johar Bendjelloul, men det kan vara  Katherine Zimmerman eller Anna Hernek, efter en onödigt lång jingel intervjuar den som skall läsa nyheterna. Först presenterar man varandra, helt onödigt de flesta torde liksom jag strunta i vad dom heter, sedan går man igenom de viktigaste nyheterna som ändå kommer om några sekunder. FULLSTÄNDIGT onödigt! Ett oskick och uttryck för den nya narcissismen, ”se på mig, om jag inte syns finns jag nog inte”. I detta fall hör mig och hör vem jag är. Trots att väderuppläsaren stressar så att det blir svårt att följa, hinner hon eller han inte med utan blir avklippt före det att rapporten är klar. Tyvärr har fenomenet med en lång jingel som avbryter vädret även börjat förekomma vid väder och nyheter före och efter kl 2200.

LÄGG AV! Detta är fullständigt onödigt!