Det stormar kring Försvarsmaktens förmåga i allmänhet och Flygvapnets incidentberedskap i
synnerhet. Våra politiker borde inte vara så yrvakna och upprörda och det
kanske inte är det heller. Mycket av bullret är nog politisk retorik. Vi har
fått det försvar som politikerna gett oss och man borde vara medveten om vad
neddragningarna innebär rent praktiskt. Fyra divisioner är ganska lite, i
synnerhet om två inte är fullbemannade. Hur hade Peter Hultqvist uttryckt sig
om vi hade haft en regering ledd av Socialdemokraterna? Är det någon som tror
att vårt försvar sett påtagligt annorlunda ut i så fall?
Nu är det inget
nytt att vi, dvs Flygvapnet, inte är uppe och visar oss i alla lägen.
Flygvapnet har i långliga tider varit en 8 – 5 (17) verksamhet. Inte för jämnan
kanske, men till och från och då även för många år sedan. Även på 60-talet
hände det att vi inte var uppe och på tå i den omfattning man kunde ha
förväntat sig, t ex när vi blev överflugna/förbiflugna av medvetslösa Starfighterpiloter
(F104) från NATO (Tyskland). Självupplevt är hur Flygvapnet vid samövning över
vapenslagen, stängde verksamheten mellan 17 och 08. Man gick ur övningen kl 17 för
att återkomma morgonen därpå. Något vi andra upplevde ganska som ganska märkligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar