Viva Espania

Spanien är fantastisk och det gäller inte bara vädret. Det är för övrigt 25-26 grader nu och någon minimal molntuss på himlen. De fläktar en del men det är bara skönt.

Jag kan ju jämföra med Frankrike, där jag bodde/jobbade ett knappt år 2005/06, och det är visserligen rätt mycket av både hängslen och livrem här med, men inte till den milda grad som i Frankrike.  Jag minns hur många ggr det var rena moment 22, t ex att öppna ett bankkonto i Frankrike. Jag behövde ett bankkonto för att t ex få el, telefon och därmed möjlighet att även få en internetanslutning. Men, för att få ett bankkonto var man tvungen att ha en el eller telefonräkning! En bank vägrade helt. Till slut accepterade Credit Lyonnais hemförsäkringsräkningen, men det tog tid Så var det med det mesta. Krångligt!

Bostadstandarden är avsevärt bättre här. Köken till exempel, de spanska är har i stort sett samma standard som svenska, ofta bara en ho i diskbänken dock. De franska köken skall vi inte tala om. Ofta inga skåp eller lådor, man får stapla pannor mm på golvet!

De offentliga (på resturanger och barer) toaletterna är en annan sak. Genomgående av högre standard och renlighet i Spanien. I Frankrike i allmänhet och i Paris i synnerhet drabbas man ofta av snuskiga ställen med två markerade fotsteg och ett hål i golvet. Ju finare ställe, finare adress etc, ju värre är det ofta. T ex längs Rue de Rivoli i Paris är det genomgående ett hål i golvet som gäller.

Allt är dock inte perfekt i Spanien. Trafiksystemet kan ha sina underligheter och skyltning kan oxo vara något tveksam. I dag har jag varit på en av Spaniens största shoppingområden (på amerikanska Shopping Mall”), Zenia Boulevard. 

Var ligger toaletten

I går var jag på ”stämma” för radhussamfälligheten. Det var intressant. Detta är den tredje (fjärde om vi även räknar vår gamla släktgård Sundet i Vallen, Lövångers socken i Västerbotten), samfälligheten jag är medlem i. Det är vår radhussamfällighet i Umeå, vår sommarstuge/vägförening på Bättringsvägen (jaa, den heter så) och nu radhussamfälligheten El Salado 1, här i Spanien. 

Delägarna delades in i tre grupper, Spanjorer, Tysktalande och så den minsta gruppen, engelsktalande. I den senaste hamnade jag och en annan udda typ, en norsk. För varje grupp fanns en slags ordförande. Vi lyckades med att gå igenom dagordningen. Jag är inte klar på vad alla beslut blev, men det pratades mycket. Många delägare ligger efter med avgifterna och ca tio kommer att bli lagförda då de ligger efter med över tusen € och låtit detta pågå i flera år. Årsavgiften är mycket låg.

På något sätt lyckades vi i någotsånär demokratisk ordning genomföra ett möte med så pass många olika nationer. Förutom redan nämnda finns här ryssar, holländare, fransmän och italienare och troligen ännu fler  "Qutlänningar" i denna sk "urbanisation". Inget synligt främlingshat. är inte det fantastiskt.